Om man bortser från att Region Gotland står vid ruinens brant en stund. Om man låtsas som att vi hade råd med ett badhus och en sporthall och äldrevård och barnomsorg och sjukvård och allt det där andra vi tvingas dra ned på.
Om vi också låtsas att regionen klarar av att hantera bygglovsärenden och att det fanns kompetens för långsiktig planering, om vi gör det, och dessutom tänker att det fanns några hundra miljoner över, då skulle jag önska mig ett nytt centrum.
För herregud som det ser ut på Öster i Visby.
Det är lätt att bli hemmablind har jag märkt. Hemma hos oss ser vi inte längre där det saknas lister, eller där det behövs målas. Och jag fungerar på samma sätt när det gäller staden jag lever i.
Men förra veckan när jag klev ut från hamburgerian mitt på gågatan tog jag ett djupt andetag och såg mig omkring. Deprimerande är ordet.
Öster i dag är ett oattraktivt blåshål i total avsaknad av charm och gästvänlighet. Det enda som skiljer oss från andra glåmiga och ointressanta svenska småstäder är att man skymtar Österport i fjärran. Annars hade vi lika gärna kunnat heta Flen eller Vingåker.
Grått och trist och grått och trist vart man vänder sig förutom det gamla Domushuset som är smutsgult. Jag tar vägen genom Gallerian för att komma till bilen, och där inne i suckarnas gång blir man inte direkt gladare. Om man inte har med sig en pava Renat och slår sig ned, möjligtvis.
Nu äntligen har i alla fall den sista öststatsbutiken fått en öppning att flytta till Skrubbs och tack och lov för det, för äntligen kan den enda affär där det är omöjligt att handla ge plats åt något annat som förhoppningsvis andas framtid.
Precis utanför Österport, där det borde ligga någon form av marknadsplats eller hus med små butiker, står den trötta taxistationen kvar med samma gamla stammisar.
Sommartid råder bilkaos vid det som kanske är ett övergångsställe men som inte är ett övergångsställe, ingen vet egentligen, och jag undrar när någon ska bli överkörd där Österväg korsar Kung Magnus väg. Mitt i cirkusen kommer det blå turisttåget rullande...
Vi är duktiga, eller åtminstone godkända, på att skydda vårt världsarv och den unika staden innanför murarna. Men borde inte området precis utanför behandlas med samma respekt och omsorg?
Därför gillar jag Miljöpartiets senaste utspel, även om det sannolikt aldrig blir verklighet.
Jag vill också ha ett tak över Östercentrum. En inbyggd galleria värd sitt namn. Ett ställe dit man går för att träffas, inte för att man måste. Jag vill ha sittplatser, caféer, fina butiker och fräscha offentliga toaletter.
Men det är mycket jag vill, och detta lär knappast bli av under min livstid med tanke på att Region Gotland inte ens har råd att underhålla de fastigheter som redan finns och inte heller kan hantera ett vanligt bygglovsärende utan att det blir rättsak.
Jag får göra som alla andra. Jag åker till Skrubbs och handlar istället. Och när Coop (förhoppningsvis snart) byggt och öppnat blir det ju lite sund konkurrens där ute också. Helt utan parkeringsavgifter.
Veckans lista. Fem bra saker i astråkiga februari.
1) Chips och dip. Inga morötter här inte.
2) "Sons of anarchy", tv-serie. Men nu har vi sett alla fyra säsonger och femman börjar inte sändas I USA förrän till hösten...
3) Bastun. Det bästa med snö är att rulla sig i den.
4) Vårt nya sovrum. Otroligt fint blev det!
5) Fotboll. Världens bästa Kappelshamn satsar som vanligt mot Europa kommande säsong!