Hemma det är här på Gotland
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Senaste dygnets desperata fiske efter lax och strömming att grava till påsk:
Tre små (mycket små) flundror. Ingen lax, ingen strömming. Inget annat heller som går att grava.
Knappt hundra meter från mina två nät står denna underbara morgon, värmande solsken och helt vindstilla, en annan storfiskare med vatten upp till midjan och vittjar sina nät. En öring, tre abborrar, en id och ett tiotal flundror.
Outgrundliga äro fiskens vandringar.
Tidigare i veckan hade jag ett tiotal flundror på mitt nät. Den ena flundrans ögon var mölkvita och jag förstod att den var blind. Jag släppte tillbaka flundran alldeles nära stranden och den lade sig omedelbart platt på botten. Det gör de alltid när de släpps fria. Ligger där sedan chockade några minuter innan de simmar iväg ut på djupare vatten.
Men inte den här flundran. Jag väntar en kvart, jag väntar en halvtimme. Men den ligger kvar, så jag tar upp den och så småningom hamnar den i stekpannan. Nästa dag läser jag i tidningen att Gerhard Johansson i Hablingbo fått mängder av blinda flundror i sina nät. Oroande.
Fiskerikonsulent Rolf Gydemo tror att det är en parasit som orsakar blindheten. I en artikel dagen därpå säger Bertil Eklund i Fårösund, att det förmodligen rör sig om en ögonsugarmask. På Internet läser jag följande om denna mask (cerkarie):
Kroniska fasen inträffar när cerkarien nått fiskögat. För sin tillväxt tar cerkarien sin näring från fiskens lins. Omgivningen runt cerkarien blir grumlig och bidrar snart till att fiskens syn blir nedsatt och kan även leda till blindhet.
Min 95-årige far i Lomma har varit på ett drygt veckolångt besök. Jag hör dåligt, men pappa hör mycket sämre och det har resulterat i flera intressanta "samtal". Ett av dem kan mycket väl bli en klassiker.Vi sitter i soffan framför TV:n och programmet Talang ska just börja.
- Talang börjar nu! ropar jag till min hustru som befinner sig ute i köket.
- Det gör mig detsamma. Ni får bestämma! svarar pappa bredvid mig i soffan.
Jag ids inte förklara att det inte är honom jag tilltalat och att det inte handlar om vilket program som ska väljas. Programmet börjar och jag har inte hört om hustrun svarat på mitt tidigare rop. Så jag ropar en gång till, nu mycket högt.
- TALANG BÖRJAR NU!
Pappa rycker förskräckt till och skriker irriterat:
- DET FÅR NI BESTÄMMA HAR JAG JU SAGT!
- Jag pratar inte med dig! svarar jag.
- VA? säger pappa.
- JAG PRATAR MED SEIJA I KÖKET! skriker jag.
Full i skratt kommer hon då in i rummet och säger att hon inte ska titta på Talang.
En dag gör vi en bilutflykt till norra Gotland. Pappa är uppvuxen i Hellvi och Lärbro och han vill gärna återse gården vid Lilla Ihre i Hellvi. Farfar hade köpte och tanken var nog att pappa skulle ta över den och bli bonde. Och så hade det nog också blivit om farfar varit lite mera med sin tid. Han vägrade nämligen köpa traktor, så allt jordbruksarbete sköttes med hästar och det tyckte pappa blev för jobbigt.
Så han blev bilmekaniker istället.
Kanske har han ångrat det, för det märks tydligt under den här veckan att han gärna skulle vilja bo här på Gotland. Och med en bondgård att sköta, så hade det nog också blivit så. När jag på söndagen lämnar honom med hans väska och gåstavar på flygplatsen i Visby, inför resan till Ängelholm, säger han med hörtbart vemod i rösten:
- Det kan inte hjälpas, men hemma det är här på Gotland.
Medan jag skriver det här hör jag samtidigt på allsvensk fotboll i Radion. AIK spelar mot Halmstad och Brommapojkarna, där jag en gång var ungdomstränare, spelar mot Trelleborg.
Men viktigast var ändå matchen i går på Fiket. Hammarby mot Elfsborg. Vi, byns Hammarbyhuliganer, var naturligtvis på plats. Några grönklädda från Havdhem hade också infunnit sig. Är det premiär så är det.
Under matchen diskuterades även vilka gotlänningar som spelat i Allsvenskan. Jag trodde att jag hade koll på samtliga, men en av de närvarande berättade att Bengt-Åke Rundqvist (en av Keno-gubbarna) hade gjort ett inhopp i en match för AIK.
- Han var reserv och blev inbytt i
78:e minuten och utbytt i 79:e! berättade han som visste.
Jag tänkte ringa och fråga Bengt-Åke om det verkligen är sant, men han är tydligen iväg och cyklar runt Adriatiska havet. Han får väl dementera när han kommer hem.
Jag måste få berätta en sak till som har med pappa att göra. En kväll var vi på Wisby IF:s veteranmöte på Gutevallen. Pappa är äldst i den församlingen, men har aldrig tidigare haft möjlighet att vara med på ett möte. Även om han inte hörde så mycket vad som sades, så tyckte han det var mycket trevligt.
Men det jag egentligen vill berätta är ett roligt förslag som framfördes inför en kommande vårträff. Man diskuterad olika programpunkter och en av de ålderstigna medlemmarna föreslog:
- Sittande tipspromenad!
Sista natten med näten i sjön.
Resultat:
Jag behöver inte åka till Hemse och ställa mig i kön till fiskaffären.
Dessutom har sädesärlan kommit till trädgården.