Det blir bara värre för varje år. Vägdammet. Herre Gud, det ligger som ett grått hälsovådligt moln över stan. Man kan knappt andas och ögonen svider. Har man dessutom kolesterolvärde som en pensionerad sumobrottare och känsliga slemhinnor så krymper livslängden i rask takt. Om man inte har vett att fly till Thailand eller Maldiverna förstås.
På väg till Ica-Maxi såg vi på långt håll rökmolnet över parkeringen. Påminde om en lycklig dag i indianbyn när Zeb Macahan är hedersgäst och en nyfälld bisonoxe ligger på grillen. Ett dussintal bilar hade fattat eld. Trodde vi. Icke, det rörde sig om en virvelvind som drog fram. Men det var inte det mest skrämmande, utan detta faktum att vi såg flera kolonner med förskolebarn som var ute och vandrade. Vilket jävlar tilltag att lufta telningarna när det knappt går att andas. Eller ska kidsen härdas?
Vad att göra? Finns det något bättre sätt än att dränka vägarna i vatten och låta sopmaskinerna gå dygnet runt? Finns det det så gör det. Om inte, så kör så dammet ryker. Vardag som heldag. Dygnet runt. Dyrt? Vad är det för snack, vad kostar inte dessa sjukdomar som blir följden av det ohälsosamma vägdammet? Jag är ingen vän av vägsalt. Men hellre lite rost under skärmarna än cancer i lungorna.
Förra gången nämnde jag lite om det aktuella träningsläget på Friskis & Svettis. Och att jag klarat en hel timme på trampmaskinen. Vad jag inte nämnde var att jag tvingades krypa ut till omklädningsrummet efteråt. Totalt utmattad. Men sånt snackar man inte om. Skulle det krisa till sig på allvar, så kan Marie eller Ulla i receptionen bidra med starthjälp för hjärtsvaga. Detta var ett litet preludium. Nu ska det handla om träningsfreaket Snäck-Tommy. Tro det eller ej, karlen har stått två timmar och tretton minuter i sträck på trampmaskinen. Utan mat och vatten. Detta har ett fåtal personer klarat. Och överlevt. Normalt svimmar man efter 45 minuter, inte främst av utmattningen, utan av ren uttråkning. Värre än betgallring.
Trampmaskinen går att ställa mellan ett och 20. Jag nöjer mig med ett motstånd runt 14. Snäck-Tommy ligger konstant på 20. Inte illa av en spikrätare som fyller 70 år på påskdagen. Uppvaktning? Glöm det, han firar med löjrom, vaktelägg och Pommac. På Gran Canaria. Väl förunnat en hurtbulle som klarar drygt två timmar med stenhårt trampmotstånd. En skogsarbetare skulle orka jobba en hel dag på den mängd kalorier som går upp i rök under ett enda träningspass. Jo för tusan, jag är imponerad.
Jag lär aldrig komma upp i två timmar, inte ens i närheten. Kan även göra mig till tolk för bland andra Rallar-Janne. Han är en fena på att snickra fågelholkar, men något långtradare på svettmaskiner är han inte. Inte ens om belöningen i form av ett sexigt brottarlinne hägrar bakom knuten. Ballt för grabbar som vill exponera lurvig bringa och vältränad ryggtavla.
Till sist ska nämnas att Barbro Widéns lillebror, Ebbe, är tillbaka efter en tids sjukdom. Han är pigg som en mört och tar sig även tid att coacha äldstasyrran Ingrid.