Hell Moppers skrämmer gubbarna
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Men nu!
Eftersom det är fredag i dag och det är lördag i morgon och det är då det ska ske. Med båt. Enholmen är den närmaste av de tre öarna i Slites "skärgård" och under hela min barndom drömde jag om att få komma dit. På Majgu och Asunden har jag varit, men Enholmen var militärt område och dit släpptes inga "civilister", i synnerhet inga grabbar i slyngelåldern.
Jag tror vi var tre stycken som en varm sommarkväll planerade att simma dit. Vi hade just tagit simborgarmärket, så en simtur ut till den förbjudna ön verkade inte vara någon omöjlighet. Och inte skulle militären upptäcka oss när vi smög iland där vid tiotiden på kvällen!
Jag tror att det var några föräldrar som stoppade det hela. Alltid dessa föräldrar!
Alla talar om det rådande lågvattnet. Det slår alla rekord.
När jag försöker morgondoppa mig vid yttersta bryggan, är det så grunt att jag knappt blir våt på ryggen. Håller Östersjön på att tappas på allt sitt vatten?
Om så sker ser framtiden för Destination Gotland mörk ut.
En dag, en kväll, en natt nu i veckan var jag i Visby. Det händer annars inte så ofta nu när jag inte längre har ett fast jobb med månadslön att sköta.
På kvällen gick jag till G:a Masters, krogen nära Stora torget, och åt och drack två pilsner. Där träffade jag en gammal bekant, den berömde krogkatten Knäcken. Jag träffade honom första gången för exakt ett år sedan och då skrev jag:
Det är en stor gulvit hankatt. Ingen vildkatt för han lär ha ett hem i närheten av Stora torget, där han sommartid går runt bland krogarnas uteserveringar och blir klappad och bortskämd. En och annan matbit får han säkert också. Hans favoritkrog är G:a Masters och på kvällstid ligger han alltid i en och samma stol på uteserveringen. Därifrån blir han aldrig bortjagad, den stolen är reserverad.
Men när jag nu träffar Knäcken igen och hejar, ligger han på uteserveringens trägolv.
Vad har hänt med hans reserverade stol?
Stressad av alla rapporter om personer som plockar kassvis med trattkantareller, stannar jag på måfå vid en skog i Lojsta. Jag har hittills bara hittat kantareller så att det räcker till några smörgåsar.
Jag går några hundra meter på en stig och kliver sedan rakt in i skogen. Efter fem meter står jag i ett hav av trattisar. Visserligen blir det inga kassar, men minst två liter i alla fall.
Till svampsås och eventuellt soppa.
Burgsviks berömda Gubbdagis på Folkeryds konditori blir en allt större maktfaktor i vårt lilla samhälle.
Det är vid gubbarnas dagliga morgonsammanträden som idéer, tveksamt möjliga och helt omöjliga, kläcks och det är där vaga rykten och skrönor blir till sanningar. Sedan en tid ger gubbarna även ut ett eget veckoblad, GN (GubbNytt), och i senaste bladet är huvudrubriken "Polisen jagar hembrännare". GN:s fotograf P Razzi har fotograferat Solveig Jakobsson och mig när vi glatt leende och inte ont anande står vid en bil lastad med trettiosju dunkar med dricke till förra lördagens VM på Holmhällar.
En ovanligt fräck liga inom hembränningsnäringen slog på lördagen till utanför biblioteket i Burgsvik och sålde dunkvis med något som kan liknas vid hembränt, skriver GubbNytts undersökande reporter Jack Wahl.
Jag har skickat in en dementi till redaktionen, men räknar inte med att få den publicerad. Därför har jag kontaktat de fruktade mopedisterna i Hell Moppers, ett tretal femtonåriga ynglingar, som med sina trasiga ljuddämpare lätt skrämmer vettet ur ett gäng gubbar i sextioårsåldern och äldre.
Och nu har jag varit där! På Enholmen.
Lördag och söndag var lapphustrun och jag och hälsade på Ingegerd och Olavi Wilkman och Olavi körde ut oss med sin båt. En helt fantastisk dag och en lika fantastisk ö som funnits i mina tankar i så många år, ända från den dagen i tolvårsåldern då jag och två kompisar stod ute vid Lillugnsrev och planerade vår hemliga simtur.
Jag mäter nu sträckan på kartan. Fjortonhundra meter fram och tillbaka, bara sju simborgarmärken.
- Men det brukar vara väldigt strömt där ute, säger Olavi. Så kanske var det trots allt lika bra att simturen inte blev av.