Hela min omgivning består av nördar
Foto: DAVE THOMPSON
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
De hade ofta ljusblå skjorta och slips, gick teknisk linje och bar attachéväska på det lillgamlaste vis man kunde tänka sig. Inte sällan var de engagerade i Muf.
Vi som försökte vara coola såg ned på dem, flinade lite åt dem i smyg och frågade ibland vad det var för dyrbara papper de bar omkring på som krävde väska med lås.
Själva hade vi inte sällan glömt både böcker och penna på våra lektioner, och när allt skulle summeras på betygsdagen var det knappast vi som triumferade.
En nörd var en tönt, någon med ett osunt intresse för något så ointressant som matematik, teknik eller fysik. En nörd kunde pi med åtta decimaler och visste allt om såväl integraler som tredjegradsekvationer.
Det märkliga var bara att det var själva ämnet som gjorde nörden. Det ansågs inte töntigt att kunna alla lag i NHL, eller spelarna i Sveriges startelva i fotbolls-VM med för- och efternamn (på den tiden hette i och för sig hälften av alla spelare Glenn, resten hette Ravelli, så det var kanske ingen överkurs, men ändå).
Vissa intressen var godkända, andra inte, och valet av intresse avgjorde var man hamnade på coolhetsskalan. Jag var en hårdrocksnörd vilket idag knappast ger några högre poäng, men då var det i alla fall bättre än att kunna prata franska.
Nu, 20 år senare, slår det mig att i princip hela min omgivning består av nördar. Det är spelnördar, seglingsnördar, företagarnördar, aktienördar och byggnördar.
När jag var pappledig träffade jag i princip bara mammanördar, kvinnor helt utan förmåga att diskutera något bortom barnvagnar och amning.
Sen har du bilnördarna, idrottsnördarna och de något mer avancerade statusnördarna vars enda intresse är att ha det perfekta livet, familjen, jobbet och huset.
Och detta är inte skrivet i en raljerande ton, inte alls. Tvärtom faktiskt, för i dag är de människor som brinner för något, oavsett om det är fågelskådning eller aktiemarknaden, de är mina hjältar.
Människor med kunskaper utöver det vanliga, som verkligen ger sig hän och inte skäms för att de sitter uppe på nätterna och släktforskar på internet.
Jag önskar inte sällan att jag kunde vara som de, att jag hade ett ämne eller en hobby som intresserade mig så mycket att jag kunde stämplas som nörd.
Jag har alla förutsättningar. Jag har en Harley-Davidson men är sorgligt ointresserad av något annat än att den ska fungera.
Jag har en segelbåt, men bryr mig noll om all annan segling. Jag har en trädgård men kan inte skilja potatisblast från ogräs.
Hur jag än försöker blir jag aldrig mer än måttligt intresserad av något. Jag är inte ens intresserad av musik längre, förutom möjligtvis den hårdrock som gjordes mellan 1982 och 1993. Jag vet otroligt lite om ofantligt mycket vilket med andra ord betyder att jag egentligen inte vet någonting av vikt.
Deprimerande insikt.
Jag kanske skulle börja med fågelskådning?
Vad hände då med killarna med blå slips och attachéväska? Jodå, de är fortfarande nördar.
Men i dag har de fotomodellfruar, tjänar pengar som gräs och bor i villor i Stockholms vackraste förorter.
Vi andra, vi som kastade sudd på dem, får nöja oss med att kunna allt om West Bromwichs senaste nyförvärv eller diskutera huruvida något Metallica gjort sedan den svarta plattan är värt att lyssna på.
Nörd är alltså ett ord direkt stulet från engelskan, nerd.
Jag vet att det finns en stark språkmaffia som är emot den typen av låneord, men jag håller inte med. Jag är intresserad av ord, av formuleringar och roliga, som vi kallar dem, sägningar.
Inte nördigt intresserad, men lite i alla fall.
Och jag gillar försvenskade ord och uttryck. Jag gillar att vi numer kan säga att man messar någon (skickar ett SMS - Short Message Service) eller att skiten åkt in i fläkten (the shit hit the fan).
Särskrivningar däremot, de suger.
Jag är också ett stort fan av brittiska tabloider och har läst en hel del böcker om klassiska The Sun, Mirror och News of The World.
Och jag kan inte undanhålla er den fantastiska formuleringen som The Suns legendariske chefredaktör Kelvin McKenzie använde när han skulle sparka killen som skrev tidningens horoskop. Brevet inleddes med orden: "As you probably already know..."
Veckans lista. Fem saker jag regelbundet klarar av att ha sammanhängande diskussioner om utan att egentligen kunna något.
1) Husbyggen och renovering. Bor man i ett ruckel så gör man.
2) Företagande. Har man kompisar i branschen får man bita ihop.
3) Idrott. Oundvikligt i de flesta manliga sammanhang.
4) Musik. Men av någon anledning försöker jag leda in alla diskussioner i nörderi om Jeff Scott Soto är en bättre sångare än Joe Lynn Turner.
5) Harley-Davidson. Jag har, bara för att jag äger en, blivit påtvingad fantastiska mängder onödigt vetande om shovelheadmotorer och likströmsgeneratorer.