Här läggs grunden till Borgen
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Även tågtrafiken hade stora problem. Ett plogtåg fastnade i jättesnödrivor strax söder om Karby och lokomotorer från Visby måste skickas ut för att dra loss plogtåget.
Rännan in till Burgsviks hamn hade varit tillfrusen sedan mitten av mars vilket medförde att laxbåtar som fiskade söder om Hoburgen tvingades till andra längre bort liggande hamnar för att lossa fångsten. Men inför en hotande storm den 9 april lyckades en motorstark fastlandstrålare bryta upp rännan igen. Isen i rännan hade då blivit 20 centimeter tjock sedan den sista tankbåten gått ut 13 mars.
"Vad skall det bli av Gotland" var rubriken på en välbesökt debatt i Levide bygdegård i början av april 1958.
- Det är den gotländska jorden och skogen som måste utgöra själva grunden för vårt näringsliv och därmed för våra framtidsutsikter, sa centerriksdagsmannen Nils Franzén. Men han pekade också på turismens ökande betydelse, den gav lika mycket per år som skogen, men för att kunna utvecklas måste kommunikationerna mellan ön och fastlandet bli bättre.
Även den folkpartistiske riksdagsmannen Johan Ahlsten framföll jordbrukets betydelse.
- Men vi får nog finna oss i att antalet sysselsatta på det området kommer att minska framöver, sa han men tyckte att man måste bättre utnyttja de möjligheter som fanns:
- På de sämre markerna skall vi föda upp får, det är en näring som kan drivas upp avsevärt, inte minst via pälsfabrikation.
Gotlands Folkblads chefredaktör Pelle Sollerman tyckte det var beklagligt att gotländska ungdomar tvingades flytta till fastlandet och lika beklagligt att se hur de där blev behandlade:
- Det är faktiskt så att de gotländska ungdomarna blir Sverige negerproblem där de uppenbarar sig. De har helt enkelt för dålig utbildning för att klara sig i konkurrensen.
Turismen trodde han inte mycket på, däremot var han glad över att Gotland fått behålla de militära förbanden som var av den allra största betydelse för ön.
Rektor Einar Hjort menade för sin del att de höga kommunalskatterna var en av orsakerna till att många lämnade Gotland.
Efter ett par timmars debatt och två voteringar beslutade Visby stadsfullmäktige att gå i borgen för de lån som Föreningshuset Borgen behövde för bygget innanför Österport. Men alla var egentligen eniga om att ett positivt beslut var nödvändigt, antingen vid detta sammanträde eller vid ett senare. Arbetet med grunden pågick redan och bygget skulle vara klart till nästa höst.
Högerns fullmäktigeledamöter stod i kö till talarstolen och ifrågasatte kalkylerna för Föreningshuset. Rena önsketänkandet, menade man. Föreningshuset skulle aldrig komma att klara sin ekonomi och då skulle staden vara tvungen att bidra.
Socialdemokraternas argument var att staden hade ett ansvar för att det fanns lokaler för teater och föreningsliv. Föreningshuset kunde få låna även utan stadens borgen men då till högre ränta vilket skulle göra lokalerna dyrare.
Först voterades om återremiss vilket avslogs och sedan om själva motiveringen för att staden skulle gå i borgen.
I en ledarkommentar till beslutet erinrade signaturen Odd, Gotlänningens redaktör Bertil Kahlström, om tidigare planer på ett liknande bygge i Visby. För jämt 30 år sedan, 1928, hade arkitekt Markelius, som haft åtskilligt med stadsplan och byggnadsbestämmelser i Visby att göra, fått i uppdrag av stadsfullmäktige att göra preliminära skisser på ett teater- och konserthus vid Stora Torget eller på Södertorg. Alternativet Stora Torget sågades snabbt, tomten i kvarteret Nunnan ansågs för liten. Återstod Södertorg. En arkitekttävlan blev succé mätt i antalet insända förslag. Huset skulle förutom konsert-, teater- och biosalong för 500 personer även inrymma bibliotek, apotek och någon eller några butikslokaler.
Men det blev aldrig något bygge. I stället fick vi där en snygg plantering, skrev Gotlänningen, vilket torde innebära att konserthuset var planerat till den sida av torget som vetter mot havet.
De gotländska trädgårdsodlingarna hävdade sig bra och låg inte särskilt mycket efter vad man kunde presterar i USA. Det förklarade 24-årige Helge Forsberg från Väte som kom hem efter ett helt års studier av amerikansk trädgårdsskötsel. Han hade bland annat arbetat en tid i en handelsträdgård med 375 anställda.
Det var full fart vid KA 3-varvet i Fårösund som byggdes ut för femtio år sedan. Hamnbassängen fördjupades, en verkstads- och personalbyggnad var under uppförande och i en nästa etapp skulle slipen byggas ut så att större fartyg kunde tas upp.
46 man var anställda på varvsavdelningen och åtta i motorverkstaden. Bland de arbeten som pågick var byggandet av 15 militära transportbåtar.
Fårösundsvarvet börjar bli känt över hela landet, skrev Gotlänningen och en del arbeten måste man tacka nej till för att man inte hann med dem.
Färjelägena i Fårösund och Broa skulle byggas ut med anledning av att det skulle komma en ny färja. Den nya större färjan var redan kölsträckt på varvet i Kristinehamn.
Landshövdings Nylanders hederspris till en gotländsk företagare som lyckats utveckla sitt företag på ett mera anmärkningsvärt sätt tilldelas Erik Nilsson som drev Etelhems keramikfabrik.
Det var hans far som startat företaget som från början mest gjort kakelugnar. En äldre son övertog först ledningen innan det var dags för Erik Nilsson. Under hans ledning hade företaget utvecklats med nya lergodsprodukter, krukor av olika slag och gotländska souvenirer som bysar, troll och roliga gubbar med mera, med mera. Efterfrågan var god. Problemet var att hinna med att tillverka tillräckligt. Fyra personer arbetade i företaget och man hade investerat i moderniteter som elektrisk ugn.