Har Elisabet blivit för rynkig?
Diskriminering är ordet för dagen. Om ingen visste det, så betyder detta närmare bestämt (enligt synonymordboken) följande: särbehandling, orättvis behandling, nedsättande behandling, inskränkning av rättigheter, diskrimination.
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Den mest diskriminerade personen i dessa dagar är journalisten Elisabet Höglund som blivit sparkad (säger hon själv) från TV 4-programmet Förkväll. Och därmed utsatts för något som kallas åldersdiskriminering.
Elisabet skulle alltså ha fått foten på grund av sin ålder, 60 plus. Något som upprört många.
Men här är det någonting som inte stämmer. EH var ju vare sig 25 eller 50 när hon anställdes för detta programledarjobb, så vad har ändrat sig, kan man fråga.
Har hon blivit påtagligt rynkigare och gaggigare under de veckor som programmet fortskridit? Har reklamköparna plötsligt flytt fältet med hänvisning till att s k yngre äldre konsumenter inte ger den utdelning de hoppats på.
Det har jag svårt att tro. Vilka utom just köpstarka pensionärer har tid att under sen eftermiddag sitta och titta på Förkväll med recepttips, frisyrtips och lagom menlösa kändisintervjuer.
Enda saltet i den soppan har faktiskt Elisabet Höglund varit med sin intervjuvana och sina små beska kommentarer.
Så, åldersdiskriminering, nej. Här ligger nog en hund begraven.
På tal om särbehandling är det väl precis vad dagens kvinnliga pensionärer vuxit upp med. Mannen var mer eller mindre underförstått skapelsens krona och mest värd i samhället.
Särbehandlingen började redan på barnbördshuset med skära mössor för flickorna och blå för pojkarna.
Förnedringen fortsatte på skoldanserna i gymnastiksalen. Oattraktiva flickor blev inte uppbjudna utan fick stå kvar vid ribbstolarna medan de andra dansade till tonerna av ett jazzband. Tala om nedsättande behandling.
Själv tyckte jag vid min första anställningsintervju att det var helt i sin ordning (nåja) att fråga om jag var förlovad och tålde se bilolyckor på nära håll. Frågorna hade antagligen aldrig ställts till en blivande reporter av manligt kön.
När det kom till kritan blev det ändå killarna som skickades på blodiga olyckor, och den vid intervjun förnekade fästmannen försvann ur bilden.
Nåväl, nu har man nått den ålder när det är tid för åldersdiskriminering. Även om ingen direkt säger åt dig att ta timeout så inträder naturliga begränsningar. En orättvisa som drabbar alla.
Utanför fönstren föll snön så vackert, där vi satt några tjejer, alla till och med äldre än Elisabet Höglund. Vi fick plötsligt lust att åka skidor som förr. Men krämpor och risk för benbrott lade hinder i spåret.
Dessa trista fakta resulterade i reflektioner om missade upplevelser som nu mänskligt att döma torde vara utom räckhåll.
Vandra i Anderna, göra strapatsrika resor till Island, Sydafrika, Hebriderna, se soluppgången på en bergstopp, bada i vattenfall.
Allt detta låter sig knappast göra, för sent, för sent. Jo, en tågresa i förstaklasskupé till Norge med trygg reseledare ligger inom möjligheternas gräns. Men vad kostar det inte...
Livet är orättvist, diskriminerande från början till slut.