Hann Thomsson med bussen?
Foto: Melander Karl
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
På båda platserna blev det diskussion om varför vi män är sämre bokläsare än kvinnor. Män läser helt enkelt inte böcker. Sammanfattning av de teorier som framfördes: Män har inte tid!
Tid?
Har kvinnor så oerhört mycket mera tid till övers så att de kan sitta och läsa den ena boken efter den andra, medan männen på sin höjd klarar av sporten och serierna i dagstidningen?
Det är något som inte stämmer.
Vid min nyligen genomförda resa till huvudstaden Stockholm gjorde jag ett traditionellt besök i Hötorgshallen. Där köpte jag två estniska gurkor.
I smaken påminner de mycket om mina egna surgurkor, vilket inte alls är märkligt eftersom receptet på dessa fantastiska gurkor fick jag under en reportageresa för TV i forna Sovjetunionen. Poltava i Ukraina närmare bestämt. Jag blev förälskad.
I öststaterna, där kan man göra inlagda gurka!
I min pågående jakt efter blivande hantverkare och vårdpersonal bland öns förstaklassare har jag nu kommit till Sanda.
Efter att regelbundet ha studerat Vi i ettan i tidningen, där sjuåringarna avslöjar sina framtida yrkesval, oroade jag mig nyligen i en krönika över att ingen kommer att kunna hjälpa mig när jag på ålderns vinter behöver hjälp med omvårdnad och diverse hantverk. Alla barn tänker ju bli delfintränare eller fotbollsproffs och vad vet sådana om hur man vänder mig i sängen? Eller, om jag fortfarande bor kvar hemma, kan laga min vittrande skorsten? Inte ett skvatt!
Men tack och lov hittar jag bland ettorna i Sanda Robin Hansson som ska bli byggare, Malte Stenman, snickare och Kajsa Löfqvist, bagare.
Dock ännu ingen som kan vända mig i sängen på Sudergården här i Burgsvik.
"Bolmba" från Alva mejlar och berättar att det visst stiger på och av folk vid bushållplatsen vid Alva kyrka.
Jag bor bredvid busshållplatsen så jag borde veta. Du skriver att du aldrig sett någon kliva på eller av i Alva, och sen somnar du på din färd till Visby, men jag tror att du somnar allaredan i Fidekorset, och inte vaknar förrän du kommer in till stan.
Nej, jag brukar somna efter Alva, ibland i Vänge, Lojsta eller Stånga, beroende på om jag åker 10:an, 12:an eller 11:an. Alla tre bussarna passerar Alva kyrka, men under de tio år jag nu bott här på södra ön har jag inte upplevt en enda på- eller avstigning där.
Jag lovar rapportera när det händer!
Mera buss.
Regelbundna läsare av den här krönikan vet att jag brukar häckla öns folkvalda politiker för att de aldrig åker kollektivt, alltså buss. Däremot tycker politikerna att deras väljare bör göra det, om inte annat så för miljöns skull.
17.28 i fredags läste kommunalrådet Lars Thomsson (c) in ett meddelande på min telefonsvarare (jag var just då ute och rensade näten från ett ton med sjögräs):
- Tjena Bernt! Rapport från bussen, jag passerar just nu Sjonhems backe..., inleder Thomsson.
Han berättar sedan att politiker visst åker buss - ibland.
Jag gillar Thomsson för han är relativt ung och därför ännu inte politiskt mumifierad. Och dessutom är han, trots sin snöfattiga hemvist i Vänge, en jäkel på att åka Vasaloppet. En trevlig person.
Men inte blir jag så värst imponerad av hans inrapporterade bussåkande. Han är nämligen på väg till julfest på kommunens ledningskontor och då är bil naturligtvis inte att tänka på.
Undrar om han hann med 23.50-bussen tillbaka till Vänge?
Det avslöjade grissvineriet i Sverige har naturligtvis påverkat en känslig person som mig. Trots att jag vet att långt ifrån alla grisbönder, inte ens de flesta, behandlar sina djur illa så vill jag helst bojkotta årets traditionella julskinka.
Ringer därför den lokale handlaren och ber honom reservera en kravmärkt skinka för mig. Men det går inte, för efter djuraktivisternas avslöjanden såldes snabbt alla kravmärkta skinkor slut.
Så nu letar jag förtvivlat efter en lokal skinka från en garanterat lycklig gris.
Kosta vad den kosta vill.
Apropå att vi bor där vi bor. En läkare i Varberg, Anders Källgård, har skapat följande två ord:
Nesofil och Homo insularis.
Nesofil kommer ur neso från grekiska ordet nesos som betyder ö. Andra delen av ordet kommer också från grekiskan, fil, som är från filia och betyder kärlek eller vänskap.
Homo insularis den klassiska ö-människan med en rad typiska egenskaper som förnöjsamhet, trygghet och integritet. Hos homo insularis finns närhet till och beroende av såväl natur som medmänniskor. Materiellt har dessa människor halkat efter, men livskvaliten är hög. Kvinnans roll är stark. "Öbor är världens bästa människor", hävdade ensamseglaren Joshua Slocum.
Vad kan jag annat göra än att hålla med?