Men för i jösse namn, ställ bara in rödtjutet och låt oss dricka i fred!
Få situationer får mig att känna mig så obekväm som just den lilla löjliga stunden när vin ska serveras på restaurang. Det jag vet om vin kan kokas ned till två saker - färg och pris.
Ergo: Jag känner igen ett rött vin när jag ser det, och jag kan läsa innantill på vinlistan om det är svindyrt eller inte.
Ändå måste jag sitta och låtsas som om jag begriper något, en charad som alla ser igenom.
Men vi spelar med i den lilla farsen - jag luktar, smakar lite, försöker att inte sätta i halsen samtidigt som jag ser avslappnad ut och mumlar något ohörbart.
Jag skulle vilja säga det där jag skrev alldeles i början, men jag har inte vågat bryta mot den heliga vinserverarregeln.
Istället gör jag mig till åtlöje genom att inte vilja göra mig till åtlöje.
Vid några tillfällen har det hänt att jag blivit serverad vin och sen har kyparuslingen tagit flaskan och ställt den nån helt annanstans.
Flaskan som jag snart ska betala 400 spänn för. Borta.
Jag omyndigförklaras på fläcken, möjligtvis på grund av att jag sagt fel sak när jag låtsats vara konnässör. "Bonnläpp" tänkte kyparen och tog för säkerhets skull med sig flaskan så att jag inte skulle sätta i mig hela redan under förrätten.
Den krog som slutar med vinsnobberiet ska få en liten guldstjärna av mig. Och extra dricks.
Och så kanske jag köper en flaska till eftersom jag är på så gott humör av att inte ha blivit indirekt idiotförklarad.
Jag gillar att äta på restaurang, även om det inte blir så ofta nuförtiden av logistiska (barn) och ekonomiska (barn är dyra i drift) orsaker.
Men jag känner mig trots det alltid lite obekväm. Jag tystnar när servitrisen kommer, kan inte konversera, vet inte om jag ska låtsas som om hon inte finns eller om jag ska säga något.
Jag har heller aldrig skickat ut mat, trots att den varit i det närmaste oätlig. Jag muckar inte gräl. Jag går hem och surar istället.
Och det är ganska korkat, givet att maten ändå kostade en försvarlig slant.
Men sist kunde jag inte hålla mig, när jag på samma ställe blev serverad en äcklig varmrätt för andra dagen i rad sa jag faktiskt ifrån. Jag gav betyget underkänt, dömde ut saltningen, tillbehören och en del annat. "Jaha, det var tråkigt", sa servitrisen och gick.
Det var det, liksom. Sen höll jag käft och surade.
Ja, vi har varit bortresta. Vi har varit på spa en hel helg.
Löjligt dyrt blev det, men lyxigt och skönt på alla vis.
Förutom maten då, den var genomgående tämligen usel.
En kortrecension:
Nynäs Havsbad, totalbetyg 3 (av 5).
Plus: Otroligt vackra omgivningar, mysigt rum, skön bastu, isvak och varma tunnor ute på bryggan i strålande vinterväder. Perfekt resavstånd från ön, dessutom.
Minus: Äcklig mat och dyrt som fanken. Om en kyckling kostar 275 kronor ska den vara grym. Den vi fick var sämre än den färdiglagade man köper i frysdisken. För att inte tala om piggvaren.
Veckans lista: Fem vinterrelaterade aktiviteter jag roas av (det innebär att allt som inte är med på listan inte är roligt).
1) Bada isvak och bastu i kombination.
2) Åka skidor utför om det finns lift.
3) Åka snowboard om det finns, just det, lift.
4) Åka skoter om den tillhör någon jag känner (Bokstavs-Tobbe) så att man får köra som en dåre.
5) Sitta innanför ett fönster med en sexa sprit och titta på en snöstorm.