Gud och SMHI fixar vädret?
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Morgon efter natten.
Matt, kroppen mörbultad. För lite sömn. Vilken natt!
Kräkningar och rännskit.
Men livet går kanske vidare?
Om det ska bli något midsommarväder värt namnet, så får vår Herre och SMHI kavla upp skjortärmarna och sätta igång och jobba.
På den lokala väderkartan kan jag se fram till torsdag kväll. Måndag, tisdag, onsdag ser hyfsat bra ut, men torsdag kväll friskar vinden i och det börjar regna.
Klockan 10 prick på midsommarafton kliver jag ut i trädgårdslandet och gräver upp den första potatisen. Jordgubbarna hinner nog inte bli färdiga, men det gör mindre för det är potatisen som gäller. Jag vill inte på midsommarafton stå där i kön i affären och skämmas med en påse köpt färskpotatis under armen. Det är nästan lika pinsamt som att behöva åka till fiskaffären i Hemse och köpa lax för gravning till jul.
Jag kräver egen potatis och sol att sitta utomhus i!
Det var natt och Monika Burvall sov under bar himmel. Helgen för Stångaspelen, det var dans på festplatsen. Monika var där tillsammans med två av sina söner, men tältet de skulle sova i saknade pinnar, därför valde Monika att sova utomhus nära festplatsen.
Tidigt på morgonen hittade sönerna sin mamma svårt misshandlad, medvetslös, nästan död. Hon överlevde men är nu helt förlamad, kan inte kommunicera och ingen vet om hon uppfattar och förstår vad som händer runt omkring henne.
Polisen har ännu inte lyckats gripa gärningsmannen. I ett reportage i GT i lördags vädjar därför Monikas syster Elisabeth Knights, att den som vet något om dådet ska vända sig till polisen och berätta.
Och det är också av den anledningen jag skriver det här. En tid efter den brutala misshandeln kontaktades jag av en person, som anonymt ville berätta om vem den skyldige är. Han var mycket pressad, rädd, och vågade inte just då säga något, men lovade återkomma. Det gjorde han aldrig.
Så du som ringde, hör av dig till polisen! Eller till mig så kan jag fungera som "mellanhand". Jag lovar att du får vara anonym.
Det har gått tretton år nu. För Monika i hennes värld långt, långt borta kanske det inte gör varken från eller till, men för hennes anhöriga skulle det betyda mycket om den skyldige äntligen grips. Det finns ingen som helst rättvisa i att en person, med så mycket våld i sinnet och blod på händerna, ska få gå omkring i frihet. Som om ingenting hänt.
Gotlandsbuss och deras gula bussar rullar nu på ön.
Trevligt.
Om ni, kära läsare, någon gång ser en av våra folkvalda politiker i fullmäktige åka buss, hör då av er till mig så ska jag skriva om det.
En händelse som i så fall är värd en hel löpsedel.
Allt prat om kris.
Är det kris när vi i sommar inte har råd att semestra utomlands? Att vi måste spara istället för att slösa? Behålla den gamla bilen ett år till? Köpa fläskkotlett istället för fläskfilé? Till och med kanske tvingas köpa billigare vin till helgen?
Kris, kris, kris. Och visst är det de som har bäst råd som klagar mest?
Men lugn och förtröstan gott folk! Allting vänder. Bankerna hittar nya vägar att lura oss. Bonus för maktens pampar återinförs. Kollektivtrafiken höjer biljettpriserna, så att folk slutar åka buss och då kan kommunen, av besparingsskäl, dra in vissa linjer eftersom det är så få passagerare. De rika blir rikare och de fattiga förblir lika fattiga. Både här och överallt på jordklotet.
Allt blir som förr i tiden, då för knappt två år sedan när det ännu inte var kris.
På sidan fyra i Icakuriren publiceras alltid en barnhistoria som någon förälder, eller som i det här fallet en mormor, skickat in:
Melvin, sju år, har tydligen snappat upp sambandet mellan låg blodsockernivå och dåligt humör. En morgon när Elvin var extra hungrig och otålig satte han sig vid frukostbordet och sa:
- Mormor, mitt blodsocker håller på att sjunka. Har du inte någon tårta?
Veckans, ja, jag vill till och med påstå årtiondets sämsta köp, är nog en låda att förvara sittdynor i.
Lådan är av plast och kostade några hundralappar hos Jysk. Instruktion om hur lådan ska sättas ihop medföljde. Genom åren har jag, ofta under stor möda och mycket svordomar, monterat åtskilliga möbler från Ikea. Men aldrig, aldrig har jag varit så här nära psykisk kollaps.
Varning alltså!
Just nu regnar det. Det går vita gäss ute i viken, bina är kvar inne i kupan och hönsen ligger och trycker i sina dammiga gropar under friggeboden. Potatisen har ännu inte börjat blomma.14 grader.
I ett sista förtvivlat hopp letar jag mig in på SMHI:s hemsida på internet och läser där vad meteorologen Magnus Asp tror om midsommarvädret:
Under midsommarhelgen passerar troligen något regnområde över landet, men det är fortfarande osäkert. Så det finns alltså fortfarande ett visst hopp.
Trevlig midsommar!
PS. Blir vi, hemska tanke, ändå tvungna att köpa midsommarpotatis, då skickar jag min hustru till affären!
Bison