Så som vi väntat, och när det väl var dags hann det i princip inte ens börja förrän det var över. Jag syftar naturligtvis på Sveriges match mot Ukraina i det pågående EM:et. Vi har sedan Erik Hamrén blev förbundskapten (november 2009) överrösts med ord som mod, attityd och offensivt spel men på samtliga punkter blev vi otäckt avslöjade i första gruppspelsmatchen. Har han redan gett upp och kastat in handuken undrar ni? Vi kommer förhoppningsvis att spela bättre i de två återstående matcherna, MEN det var ju det där med att Sverige i oerhört avgörande måstematcher ska slå en riktig klassisk fotbollsnation inte hör till vanligheterna.
Denna gång räcker det inte med EN fantastisk match utan nu måste vi få till två bragdguldsstämplade fighter, inom loppet av fyra dagar. Jag hoppas givetvis att jag har fel men som alla förstår, som är lite insatta i fotboll, kommer det önskade miraklet inte att ske. Enligt mitt sätt att se det hela så var det i semifinalen mot Västtyskland i hemma-VM 1958 senaste gången vi eliminerade en riktig fotbollsnation i skarpt läge. Ta er en titt i historien så kommer ni se att jag har rätt.
Jag tillhörde också de som var väldigt trötta på Lars Lagerbäck när han lämnade in men vi hade sannolikt aldrig förlorat måndagens match med Lasse vid rodret. Förmodligen inte vunnit den heller men en poäng hade vi haft så här långt i turneringen. Det var i EM-slutspelet 2004 som vi egentligen med lite mera flyt skulle kunnat ha vunnit rubbet. Då hade vi en Larsson, Ljungberg och Zlatan i toppform samtidigt. Det har vi inte idag och tveksamt om vi någonsin får igen.
Efter att ha blivit hänvisad till Region Gotland från en annan myndighet är det i dag exakt en månad sedan jag skickade en fråga per mail till Regionen. Om det är lång handläggningstid, mailet är på avvägar eller om de rent ut sagt skiter i mig vet jag inte men både mottagningsbekräftelse och svar på min fråga lyser med sin frånvaro. Tyvärr hade jag liknande problem med Regionen för inte alls så länge sedan så jag börjar nästan undra om det är mer regel än undantag att bli totalt nonchalerad?
Veckans trippel
Att åren går är ju inget nytt men att det är mer än tjugo år sedan jag såg Tom Petty live första gången känns nästan lite overkligt. I går torsdag var andra gången våra vägar korsades.
Fattar inte varför och jag förstår om det låter märkligt men att klippa gräs och kanske framförallt att vattna gräsmattan, buskar och trädgårdslandet är något jag mer än gärna sysselsätter mig med. Jag får liksom tid för mina egna tankar vilket ger inre frid för själen.
Vilken fantastisk energi Riddarna bjöd på i förförra veckans spelning på Rockklubben. Edward Forslund är en sann hjälte. Tack som fan!
Fråga
Hur kan det vara att jobbiga personers röster kan tränga igenom det mesta och ibland vara det enda som hörs?