En julnostalgiker och traditionsivrare som jag känner alltför väl är i kris.
1. Ingen rökning av fårfiol och fläsk. Det är för kallt och då är det svårt att få upp värmen i röken ute på gården.
2. Ingen bryggning av dricke i i källaren. Bryggkonsortiet (tre man) har spruckit och den tilltänkte reserven är i Thailand och seglar. Åttio liter dricke på två man blir för mycket.
Så det blir nog ingen jul i år.
Och inte blir min juldepression mindre när jag läser Jenny Perssons lördagskrönika. Enligt henne gör vi män inte ett piss för att julen ska bli så där mysig och fridfull som vi alla vill att den ska vara. Det är kvinnorna som gör allt.
Männen? Hahahaha! Nej. Skriver hon.
Säkert är det de kloka kvinnornas förtjänst att vardagslivets allt snabbare ekorrhjul, mirakulöst nog, fortfarande fungerar. Här hemma till exempel. Min hustru gör hela tiden saker som jag är urusel på, eller inte ens tänker på att de behöver göras. Hon ser till att räkningar betalas i tid, mina papper sorteras i pärmar, hon rensar kylskåpet, tvättar rent och kastar sånt som bör kastas, dammsuger bilen, stryker juldukar, sparkar på mig så att det blir rengjort i hönshuset och ser till att amaryllisen slår ut lagom till jul. Plus en massa annat.
Men jag då, vi män? Sitter vi bara där på våra feta gubbrövar och tittar på sport i TV, dricker pilsner och rapar? Ibland blir jag så himla trött på somliga kvinnors analys:
Oansvariga små gossar som aldrig kom längre än till puberteten.
Jag ska inte räkna upp vad jag redan har gjort och kommer att göra för att det ska bli en fin och avslappnad jul. Trots brist på rökt fårfiol, fläsk och egen brygd dricke. God Jul Jenny!
Just som jag är på väg att ta fram skidorna blir det töväder och snötäcket sjunker oroväckande snabbt.
Och i tidningen läser jag att kräksjukan slår till i jul. Då är det väl inte för mycket begärt att det ska vara snö på julafton?
Jag gläds med Villy Malmquist i Boge, som efter fem års helvete äntligen blivit frisk från sin borrelia.
Ständig smärta, balansrubbningar och tankar på självmord. "Badda med asolsprit!" och "Vänta och se!" var de råd han fick av sjukvården. Villy misstänker att alla trodde att han var inbillningssjuk.
Istället för att ta livet av sig kontaktade Villy en läkare i Tyskland. En fyra veckors intensivkur med antibiotika och han blev frisk.
Jag vet hur det är. I drygt ett år gick jag omkring med intensiva smärtor i högra benet. Den enda behandling jag fick var ett stretchprogram för att tänja ut musklerna i det onda benet.
En natt stod jag inte längre ut och körde in till akuten på Karolinska sjukhuset. Ett blodprov och borrelian upptäcktes. Efter fyra dygn med antibiotika i dropp var jag frisk.
Asolsprit!
Hoppas sjukvården har vett att be Villy Malmquist om ursäkt.
Årets julskyltning här i Burgsvik blir en skyltning att minnas.
Alla fyra affärerna - macken, Ica, fiket och järnaffären - har pyntat. Snön ligger ännu kvar och idrottsföreningens gran mitt i city är ståtligare än någonsin.
Inte ett öga torrt, inte en skrattmuskel vilande när Gubbdagisets luciatåg med försiktiga och höftledsopererade fjät skrider fram och blockerar stora vägen mot Hoburgen.
Den av ortsbefolkningen framröstade lucian Mats "Mackadam" Rönnbo är både förvånad och stolt för att just han blivit vald. Det säger han visserligen inte, men han hade säkert sagt det om jag frågat, fast det hinner jag inte för jag har gotlandslimpor på jäsning hemma och är tvungen att skynda iväg innan luciatåget fjätat färdigt.
Måste skaffa nya strumpor. Julklapp kanske?
Av de jag nu har är flertalet väldigt slitna och resten är helt udda, ingen att para sig med. Strumporna jag just nu har på mig är blå. Den vänstra mörkblå, den högra lite ljusare mörkblå.
Vart har de övriga tagit vägen?
Med tanke på oss män som inte gör ett piss, kan jag kan ändå inte låta bli:
För att det ska bli en mysig jul har jag, mannen i huset, lagt in egen ansjovis och kryddströmming. Jag har lax och sik i frysen för gravning. För en stund sen lade jag i skinkan för saltning och jag har fått en klump grislever av en bonde och ska försöka göra leverpastej för första gången i mitt liv. Två bak saffransbullar och i går kväll gjorde jag grunddegen till gotlandslimpa. Pepparkakorna jag bakat har fått beröm. Julveden till bastun och kaminerna är sågad och kluven, bara att bära in. Sammanlagt etthundratjugo meter gångar är prydligt handplogade, granen ska jag iväg och hugga nästa helg. Det är jag som klär den på julafton, medan hustrun kokar skinkan, städar ytterligare en gång, pyntar och gör allting julfint.
Än en gång, God Jul Jenny!