8 juli.
En lädersymaskin behöver jag inte.
Det finns också mycket annat som jag heller inte behöver, inser jag när jag ögnar igenom tidningens småannonser. Ändå lusläser jag dem varje dag, ränner jag på auktioner och tvärbromsar när det dyker upp en loppisskyltar vid vägkanten.
Jag behöver absolut ingenting, men trots det kommer jag nästan alltid hem med något helt onödigt. Sterbhuset kommer att få ett himla jobb med att städa upp och göra sig av med allting.
Lädersymaskinen. Jag minns inte att jag någonsin sett en annons om en sån, men i lördagstidningen fanns det två. En till salu och en som ville köpa.
Hoppas de hittade varandra.
Den här lördagen skulle jag egentligen varit i Garda och kastat varpa. DM i lag. Men en av mina lagkamrater trodde att jag inte kunde kasta, eftersom jag i början av veckan klagat över min ömmande kastarm. Så han anmälde oss inte.
Berättar det mest för att jag alltid brukar gnälla över att det numera kommer så få kastare till tävlingarna. Och då ser det ju illa ut om vi bara uteblir på grund av en ömmande arm som dessutom inte längre ömmar.
Förra veckans recept på fläderblomsmarmelad blev mest klister. Tjockt och stenhårt. Betydligt bättre fungerade det när jag blandade det med färska jordgubbar.
Tre burkar.
I veckan kom äntligen, ja ÄNTLIGEN!, det länge omtalade bastubygget på kajen i Burgsviks hamn på plats. I alla fall skalet.
Folk vallfärdade och alla sa ungefär samma sak:
– Fantastiskt!
Nej, inte alla naturligtvis. En av traktens notoriska gnällspikar:
– Skrytbygge! Jag kommer inte att sätta min fot där.
Ja, jag vet, det finns gnällande spikar överallt. Den här mannen har tidigare deklarerat att han inte tycker om att bada bastu. Jag känner flera som inte badar bastu, men som ändå inser att bastun med tillhörande samlingslokal kommer att betyda mycket för bygden.
Det är heller inte alla som går på gym, men som ändå är stolta över att det finns ett välskött gym i samhället (Spiken: ”Motionera kan man göra utomhus, det är gratis”). Mig veterligen går Spiken heller aldrig i kyrkan, så det skulle vara intressant att veta vad han tycker om vår fantastiska kyrka här i Öja. ”Riv skiten?”
Så att i stället för att slå honom på käften svarar jag:
– Jag bjuder på första badet, plus en öl!
– Aldrig! svarar han ilsket och går där ifrån.
På onsdag har jag lovat mina två besökare från Norrbotten att åka till Hablingbo och lyssna på Smaklösa.
För några minuter sedan upptäckte jag att samtidigt spelar Sverige sin första match i EM! Mot Danmark.
Hur ska jag klara mig ur den rävsaxen?
Politikerveckan i Hönshuset är nu avslutad.
Ingen succé direkt. Av sammanlagt sju inbjudna hönspartier kom endast Högsta hönsen (Hh), representerat av tuppen Pekka.
– Det blev väldigt jobbigt att stå där och prata i sex dar, förklarade han hest kraxande vid den avslutande presskonferensen.
– Men jag tror ändå att mitt budskap om ”Bättre för alla men lite sämre för några” gav genklang i alla samhällsskikt, utom hos hönorna som alltid ska protestera. De ställer helt orimliga krav. Tänk om de skulle få lika mycket att säga till om som vi tuppar, hur skulle hönsgården då fungera?