Ge mig genast massor med pengar och makt
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Hans Svensson, Ove Rosvall och Ronnie Lundin vinner varsin GT-kortlek. Grattis!
Förutom de rätta svaren har jag fått ungefär 120 frågor om vad det är som var fel och ett par kommentarer från personer som tror sig veta vad jag menar men som med bestämdhet hävdar att det är jag som har fel.
Jag? Ha fel? Har de då inte lärt sig något eller var det första gången de läste min spalt?
Jag har ALDRIG fel.
Om det någon gång verkar som om jag har fel så beror det oftast på ett missförstånd.
I övriga fall har det ännu inte bevisats att det verkligen var jag som hade fel.
Nåväl, alla ni som inte orkat ringa för att fråga utan med olidlig spänning väntat på att få läsa svaret, här kommer det:
Ponera att du parkerar längs med väggen och lite senare kommer det en och ställer sig en bil bakom, också längs med väggen, och sen en framför i rutan som är i vinkel mot den där du står.
Du får plötsligt väldigt bråttom och måste iväg på en gång. Du springer ut och hoppar in i bilen och.... ja, hur gör du sen?
Det är här som vissa hävdar att det visst går att komma ut, trots att rutorna är ritade efter varandra, men ingen har hittills bevisat att det utan större plåtskador skulle gå att ta sig därifrån.
Och! Om nu en liten mopedliknande bil mot förmodan skulle komma ut: vad gör man om det är den ena lediga parkeringsplatsen?
Det är väldigt sällan jag jobbar helg. Tyvärr. Det är oftast supertrevligt att jobba på helgerna och en lika trevlig konsekvens är att man får ledigt två vardagar vilket jag aldrig annars har.
Får man dessutom två sådana underbara höstdagar som jag fick den här gången, ja då är det bara att njuta.
Njöt gjorde förmodligen inte alla de bilar som jag och kollegan Krister Nordin mötte på hemväg från Fårö, sent i lördags.
Av någon outgrundlig anledning slocknade halvljuset när vi kört av färjan i Fårösund och efter en stunds överläggande valde vi mellan att köra på parkeringsljus eller helljus.
Vi valde av praktiska skäl att köra på helljus och blinkade lite förklarande åt alla vi mötte så att de skulle förstå att i våra omständigheter gällde inte less is more utan tvärtom.
Någon gång ondgjorde jag mig över att det var så dyrt och krångligt att bli av med grovsopor och avfall som inte går att återvinna.
Det var innan jag gjort ett besök på den nya fina återvinningsgården i Visby.
Nu är det ett favoritställe att åka till och det är inte på långa vägar så krångligt, dyrt och besvärligt som det verkar när man läser på kommunens hemsida.
Det är ett superställe men en stor varning bör utfärdas för alla oss som stannat i människoutvecklingen när vi var på samlarstadiet. För oss är risken nämligen stor att man åker därifrån med mer än man kom dit med...
Fast jag tror att det är förbjudet att ta med sig saker som någon slängt som sopor.
Men en kartong gammalt udda porslin kunde jag inte motstå och kom hem med några fina kaffekoppar och fat.
Förlåt.
Samlarmänniskor kan också kallas prylmänniskor och om man vill vara riktigt elak: materiella. Vi som har lite tendens till konsumtionsmissbruk har det inte lätt i dag.
På återvinningsgården är det ju ingen som står och hetsar oss att plocka åt oss men så gott som överallt annars finns det ständiga uppmaningar till oss att vi borde köpa det ena och det andra.
Man vädjar till exakt de behov och beteenden som vi själva vill stävja.
De konstaterar att vi är värda en ny soffa, bil, teve, motionscykel.
Och man tror ju dem så gärna.
Så snart kan vi gå hem med alla dess prylar, utan att behöva betala en enda krona.
Just då.
Läste att vi svenskar för tillfället har konsumerat 140 miljarder kronor som vi inte har.
Och man behöver ju inte ha en examen i ekonomi för att förstå att det inte är de som har pengar som lånar. Nej, det är de som redan måste vända på slantarna som bär upp denna gigantiska kreditmarknad.
Och man skulle ju kunna tänka sig att det bara är vissa kreditbolag som utnyttjar fattiga människors önskan att "unna sig" allt det som erbjuds.
Men till och med bankerna har börjat med dessa metoder.
För en tid sedan kröp jag in på banken (varför känner man sig alltid i underläge hos banken och frisören?) och klippte alla mina idiotiska kreditkort.
Två dagar senare fick jag ett brev från samma bank där de erbjöd mig att höja kreditgränsen för att ha råd med det där "lilla extra"...
När man just har sanerat sin egen ekonomi som man trasslat till för att man trodde att man verkligen skulle klara att leva "som alla andra", ja, då är man lätt överkänslig för personer som skor sig på andras bekostnad.
Eller som hävdar att de måste ha 100 000 kronor i timmen eller elva miljoner om året för att de vant sig vid att leva på den nivån.
Eller som hävdar att de var "tvungna" att anlita svart arbetskraft eftersom det var så dyrt att efterleva de lagar och regler som de själva varit med och stiftat.
Och tyvärr finns det tydligen ingen partipolitisk skillnad i ett sådant beteende eftersom det avslöjas i alla läger.
Det måste uppenbarligen hända något med vissa människor när de får mycket makt och pengar.
Jag anmäler mig gärna frivilligt att ingå i en undersökning.
Ge mig massor med pengar och makt genast, så kan jag ställa upp på att bli analyserad.