Det är verkligen märkligt vad folk tycker sig ha rätt till vid tangentbordet, skyddade av ett anonymt alias. Då kan man tydligen vräka ur sig vad som helst när som helst utan att behöva ta minsta ansvar.
Det är inte konstigt att människor slutar att blogga eller lägga ut sina texter på annat sätt. Bloggar är ju platser för dialog och meningsutbyte och man kan inte bara strunta i alla hatmejl, de måste administreras och varje inlägg bedömas utifrån publicistisk policy.
Man kan ju inte plocka bort allt och riskera att bli anklagad för censur.
Faktiskt är det inte konstigt att somliga tröttnar och lägger sin energi på mer konstruktiva saker.
Samtidigt finns det något att lära i allt detta.
Såklart.
Det finns uppenbarligen massor med människor som inte blir lyssnade på och som av en eller annan orsak mår så dåligt att de måste spy sin galla där de kan, slå tillbaka lite, få samma status som alla andra.
För säga vad man vill om Internet men det är ett långt mer jämställt samhälle än det vi lever i RL (real life). Här kan du vistas och agera utan att någon kan stoppa in dig i ett fack eller stämpla dig med rätt klasstillhörighet i pannan eller ens i en statisk könsroll.
Och det är ju nånting bra.
Däremot är det svårt att dölja om man är ett pucko som lever i tron att den enda som har rätt är jag själv.
Men nånstans kan jag, om inte sympatisera så i vart fall känna empati, med dessa "åsiktsterrorister" på nätet. För vad gör man om ingen lyssnar på vad man har att säga?
Om den enda rekommendationen man får för att kunna påverka är: engagera dig i ett politiskt parti.
Vad gör man då?
Ja, inte ska man sätta sig och skicka hatmejl i alla fall, det blir ju ingen gladare av och världen inte bättre av.
Och vem är det egentligen som har tid att skriva alla dessa bloggar och alla dessa hatmejl?
Har folk inget att göra?
Det kan ju inte bara vara arbetslösa, sjukskrivna eller ekonomiskt oberoende människor som sitter där och tycker till?
I vart fall har ju bevisligen de flesta framstående bloggare uppenbarligen ett jobb eftersom det ingår i deras jobb att blogga.
Själv har man problem att hinna med de mest elementära saker som att hitta en tvättid eller gå till frissan...
Jag brukar ju spana efter nya trender, ni vet lite som "Spanarna" i radion (om det programmet ännu finns, det kanske lades ner för länge sen?).
Nu har jag spanat in en ny trend: lägga ner-trenden.
Om man vill uppnå ett mål och tycker att det går för långsamt eller att folk inte engagerar sig tillräckligt, så lägger man helt enkelt ner.
Inte för att man ger upp utan för att få saker att hända.
Vi har redan Furillen, GGN och Payex-fallen.
Det senaste GGN-fallet var kanske inte helt klockrent om man vill nå resultat. Så det kanske verkligen var så att de ville lägga ner, inte bara få en ny huvudsponsor efter att Försvarsmakten lämnat oss försvarslösa.
Trenden har förmodligen sitt ursprung i direktörs- och företagsflykten: får vi inte högre lön/tillstånd så lämnar vi landet och flyttar huvudkontoret till Polen.
Eller kanske från sandlådan: om jag inte får låna din bil får du inte vara med och leka!
En varning bör utfärdas för gemene man att inte testa denna metod hemma. Det finns en risk att undersköterskor, mekaniker och kontorister inte anses lika oumbärliga som direktörer och därmed riskerar man att få svaret:
-Jaha, ja, sluta då, mig kvittar det.
En undersökning har visat att sju av tio personer mår bättre av att behandlas av en naprapat jämfört med medicinsk rådgivning via läkare. Framför allt har man studerat effekterna på ryggsmärtor.
Var man verkligen tvungen att göra en undersökning på en sån sak?
Hur trodde man att det förhöll sig förut undrar jag lite oroligt.
Det är faktiskt rent av underbart att vara helt fri från tobak. Trots att tobaksindustrin med påhejare för närvarande jobbar hårt, och till synes framgångsrikt, för att få snus att klassas som ett hälsofrämjande medel, känns det väldigt bra att inte behöva det längre.
Snus är mindre farligt än att röka sägs det och jag kan inte säga emot för jag vet inte helt enkelt.
Däremot vet jag att det är tusen gånger svårare att sluta snusa än att sluta röka, att det luktar illa och att allt som tar makt och kontroll över ens egen vilja är dåligt.
Sen finns det en oral konsekvens som gör att man fortsätter att stoppa saker i munnen, eftersom vanans makt är större än förnuftet.
Får man inte stoppa cigaretter eller snus i munnen måste man ha något annat och det blir förvånansvärt ofta något fettframkallande.
Men det är en annan historia...