Som litet barn tror man väldigt ofta att det som ens föräldrar säger är klokt och sant. Ofta dröjer det rätt långt upp i vuxen ålder innan man inser att både det ena och det andra som mamma och pappa sade är rent uppåt väggarna tokigt. Det kan gälla sådana småsaker, som jag tror många känner igen, som att man inte ska bada direkt efter det att man ätit eller att man kan bli förkyld på vintern om man inte har halsduk på sig och liknande påhittat nonsens. Men det kan också gälla allvarligare saker som att homosexualitet är en allvarlig psykisk sjukdom, att (som en sorts ursäkt) Hitler i alla fall byggde bra motorvägar eller att barn mår bra av att ha en mamma som är hemma. Om ens oerhört beundrade föräldrar säger sådant kan det ta lång tid innan man kan avfärda det som det trams det faktiskt är.
Inom konstens och litteraturens värld finns det andra smakdomare som sätter upp rättesnörena. Häromåret föreslog någon t.o.m. att vissa böcker skulle sättas upp på någon sorts ”måste-lista” för våra skolbarn att läsa. Jag vet inte vem som uttalade de kloka orden att ”god smak är det största hotet mot konsten”. Bra sagt är det i alla fall. Vad gäller litteratur är vissa verk helgonförklarade genom att det getts klassikerstatus. En klassiker är som bekant en ”bok som alla säger att de läst, men som ingen läst”. Fjodor Dostojevski har skrivit ”Brott och straff”, ibland kallad ”romanerna roman” eller prototypen för den moderna romanen. Är det någon roman som har försetts med etiketten klassiker så är det väl denna. Ett bevis för denna status är också att jag inte (förrän nu) har läst den, men säkert många gånger sagt att jag har gjort det. Nu har jag alltså läst den – med möda! Det är inte någon bra bok. Det är inte stor litteratur. Den håller inte måttet helt enkelt. Hade en debutant i dag sänt in den till ett förlag hade den med all säkerhet refuserats – eller i vart fall strukit ned till cirka en tredjedel. Intrigen är rörig och tämligen poänglös. Personbeskrivningarna är svårbegripliga och miljöbeskrivningarna torftiga. Språkhanteringen är inte något att hänga i en stilistisk julgran.
Alla ni som inte läst den – gör inte det. Välj något bättre. Och då är urvalet stort! 1900-talets bästa roman ”Under vulkanen” av Malcolm Lowry t.ex. (också utmärkt filmatiserad).
Hiss
Bara en vecka kvar till semestern!
Diss
Gottgluggen är ett riksintresse! Nivån är därmed satt ...