Så är man då tillbaka i full träning efter en het sommar med många så kallade ”veckor”. Höst och vinter ska jag tillbringa i Kalle Blommans f.d. tax free-källare. Ligger inom gångavstånd. Behöver alltså icke värma upp pickan (eller Amaroken som min gamle träningskumpan Snäck-Thommy så vackert kallar den).
Källargymmet kan te sig amatörmässigt vid en första anblick. Det vill säga om man jämför med Gold's Gym i Venice Beach där en gång Arnold & Co pumpade upp sig till steroidstinna muskelberg. Har man inte den ambitionen så är Kalles källare rätta stället. Gymmet har allt som behövs, inte minst maskiner med smarta lösningar. Beträffande renlighet, ordning och personal så får anläggningen högsta möjliga betyg. Fem GA-stämplar. Jag trivs som en spyfluga på en härsken hälleflundra.
Det är inte många som tränar på morgonen i Visby Träningscenter som även omfattar Visby dansskola. Oftast är jag ensam och det har lett till effektiv träning. Stenhård träning i 43 minuter. Aldrig längre eftersom kroppen inte har energi för mera. Undantaget är veckans slit på crosstrainern. Då blir det en timme. Men så känner man sig också som en svimfärdig blöt disktrasa efteråt. Det händer att trädgårdsarkitekten fått köra mig hem på säckkärran. De gånger hon lyckligtvis har varit i närheten och inte haft kärran fullastat med pioner eller hallonplantor.
Jodå, jag är fullt medveten om att det tog timmar att avverka ett pass på Friskis. Men då vårdade man samtidigt det sociala arvet. Arvet får man numera vårda tillsammans med Tecknar-Mickey & Co på Korpen. Måste få nämna dansskolans enorma prissamling. Misstänker att bara två gutar kan visa upp något liknande och det är Sylve Henriksson och Mattias Sunneborn . Om nu inte någon varpakastare lurar i vassen.
Så har man också varit affärsman. Sålde en begagnad oljerock på Blocket till en basröstad man i Degerfors för 300 spänn. Men det är en bit till det lilla brukssamhället i Värmland så jag gick till Posten på Ica Wisborg och knölade ner rocken i en kartong som kostade 99 kronor att skicka. Men det skulle visa sig att paketet vägde 200 gram för mycket. Jag fick förslaget att plocka bort något ur paketet. Skulle jag klippa bort ärmarna och leverera en väst? Nä, föreslog istället att man kunde klistra på några frimären och den vägen betala övervikten. Gick inte alls. Det blev att betala till 95 kronor för de överskjutande 200 grammen. Fick alltså punga ut med 194 kronor för att få iväg en oljerock värd 300. Ingen lysande affär precis.
Till sist den ständigt överfulla papperskorgen på andra sidan rondellen vid Bilcity. Den hade tydligen hamnat i ”ingen mans land”. Vem ska tömma den? Frågan löstes på ett säreget sätt. Man plockade helt enkelt bort den.