Fristad - det gamla ålderdomshemmet med fantastisk utsikt
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Gotlänningen hade inför julen 1957 ett stort reportage om gamla Fristad och dess inneboende. "Åldrigt hem för åldringar" löd rubriken. Reportern "Portia" konstaterar bland annat att Visby har en vilja att bevara det som fornt är men att välfärdslandet Sverige inte vill kombineras med ordet forntid. Folk från hela världen kom gärna för att studera åldringsvården i Sverige med dess höga standard. Men man hade aldrig hört att någon studiedelegation hittat till Fristad. De styrandes önskan var att det skulle förbli obemärkt.
Renligheten var utan anmärkning in i minsta vrå. Dukar och lakan hade arsenikens vithet, men ödsligheten i de breda och otaliga stentrapporna och de ljusgula kala korridorerna var förödande trots alla adventsljusstakar. Lättarbetat var det inte. Föreståndarinnan Hilda Tinnerholm var ensam om att ha sjukvårdsutbildning. 60 gamla varav 26 sjuklingar, ingen hiss och sjuklingarna längst upp i huset, 65 höga trappsteg mellan kök och sjukavdelning satte de tolv biträdena på hårda prov.
Men var det ont om praktiska detaljer så var det gott om luft. En imponerande takhöjd som passade bättre i Versaillepalatset än i ett ålderdomshem, skrev Portia (Violet Bergdahl.) De gamla trivdes inte på Fristad och Socialstyrelsen konstaterade att Fristad var unikt i Sverige. Ingen annan stad av Visby storlek hyste ett ålderdomshem likt Fristad inom sina gränser och hade inte gjort på många år.
Sex personer delade på rummet där det inte fanns någon plats för enda egen möbel.
"Interiören kunde ha daterat sig från slutet av 1800-talet, en tid då fattigvårdsmyndigheternas skeva uppfattning om åldringsvård lämnade mycket i övrigt att önska. En gammal människa blev ofta "ett fall" och behandlades därefter och skuffades avsides med föga människovänlig omgivning. Fristad ställdes på undantag, där ute på den blåsiga stranden, de gamla och fattiga skulle märkas lika litet som de spetälska en gång i S:t Göran", skrev Portia.
Men på skötseln av de gamla fanns inget att anmärka. Tiden var trots allt humanare och personalen gjorde vad den kunde för att lätta på tristessen. Föreståndarinnan var i full färd att packa julklappar. En verklig trotjänare var vaktmästaren Sigurd Svensson som hört till Fristad i 23 år. Han tyckte att mycket trots allt blivit bättre under åren, han välsignade oljeeldningen som satts in 1948.
Det fanns betydligt fler män än kvinnor boende på Fristad. Många var ungkarlar som hade svårt att klara sig själva. Många ville inte till Fristad på grund av otrivsel och det ocentrala läget. Hade Fristad legat mera centralt kunde de gamla ha gått ut på promenader vilket med tanke på backarna runt om nu var svårt. Socialstyrelsen ville att det nya ålderdomshemmet skulle byggas på en centralare plats, kanske på Södertorg.
Visby betraktades som unikt både i landet och på Gotland då det gällde ålderdomshem. Modernt inredda ålderdomshem fanns i Romakloster, i Lärbro och i Klintehamn och där fanns enkelrum. Nej, de gamla ville helt enkelt inte till gamla Fristad.
Man hade kommit så långt på väg att en arkitekt fått i uppdrag att rita ett nytt bygge, men steget från ritning till ett färdigt bygge var långt. Ännu visste ingen hur lång väntan som återstod.
Så såg det ut för femtio år sedan. Något nytt ålderdomshem på Fristadstomten blev det inte men så småningom byggdes Göransgården i norra Visby och som redan för flera år sedan blev omodernt och lades ner. Fristad revs 1982 efter att ha stått tomt i flera år.
FÖRFATTAREN och klockaren Eric Fröberg, Hammars, Fårö fyllde 60 år i julhelgen 1957. Han var född i Stockholm men hade sedan tjugo år tillbaka skött klockaretjänsten på Fårö. Han var en mångsidig man. Han målade och snickrade, hade kommunala uppdrag, var revisor och styrelseledamot i kooperativa föreningen, han var även författare och hade givit ut flera böcker, mest Fåröskildringar.
Fröberg var en verklig Fårökännare och en god berättare. Han blev andrepristagare sockentävlingen "Min hembygd" och fick fjärde pris i rikstävlingen.
AVSLUTNINGSVIS kan noteras att skådespelaren Curt Randelli, eller Curt Hjalmar Ottosson som han hette när han växte upp som fosterbarn i Lokrume, skulle ha fyllt 100 år i morgon söndag. Mest känd blev han som Kaffepetter hos Sigge Fürst i det populära radioprogrammet Frukostklubben. Randelli dog 1974.