Jag skulle gå på bussen en dag. Det var jag, båda barnen och min 90-kiloskropp som skulle åka buss i en timme. Det var cirka 25 grader varmt och vi och de andra passagerarna hade stått på hållplatsen utan bänkar i cirka tjugo minuter i gassande sol när bussen anlände.
Av passagerarna som steg av bussen fick vi höra att det var varmt ombord och det var det också när vi steg på. Tonårskillarna som gick på före oss öppnade direkt takluckan längst bak och jag tänkte ”vad bra, då öppnar jag den här framme”. Så lämnade jag fram min peng. Men busschauffören tog den inte. Istället grabbade han mikrofonen som ju finns i alla bussar och röt:
– Och du stänger den där luckan direkt! Är du inte läskunnig eller? Om du har sånt behov av frisk luft så kan du ställa dig utanför bussen och vänta till avgång!
Sedan log han milt mot den gravida kvinnan med de två lockhåriga änglabarnen i släptåg och sa helt lugnt ”ursäkta uppehållet”. Jag log inte tillbaka.
Busschauffören skulle aldrig aldrig någonsin använt samma tonfall till mig om det var jag som hunnit först och öppnat takluckan, som tydligen bara fick användas som nödutgång. Inte heller sa han ett ord till den otroligt långsamma och krångliga pensionären som tog upp fyra säten med packning och höll hela bussen stilla i över fem minuter medan han trixade med sina väskor, trots att det finns särskilda platser i bussen avsedda för just packning. Ett sådant bemötande får bara ungdomar och då främst pojkar som ju ÄR på så himla många olika sätt. Har busschauffören bestämt. Och alla andra.
Jag svettas dygnet runt. Har inte frusit sedan i januari. Jag är gravid och sommaren tar aldrig slut. 25 grader i september är inte okej. Jag minns även exakt hur det var att vara en tonåring. Jag hade inte problem med acne som många andra. Inte heller med dålig andedräkt. Istället var svetten min ständiga fiende och är så faktiskt än i dag, även då jag inte är gravid.
Jag såg direkt den helt logiska och naturliga anledningen till att pojkarna öppnade takluckan längst bak. De var helt enkelt varma och fruktade att svettodören inom kort skulle ta över luftutrymmet i bussen. Busschauffören däremot trodde på fullaste allvar att pojkarna öppnade luckan bara för att jävlas med honom.
Busschauffören har nog aldrig varit en ung man med överproduktiva svettkörtlar. Frågan är om busschauffören ens har varit ung.
Och det enda jag kunde tänka på under resten av bussresan var hur vuxenvärlden kan kräva barn och ungdomar på respekt, när vi inte ger någon respekt tillbaka. Busschauffören hatade de där pojkarna från att han såg dem när han svängde in på busstationen. För han hatar alla ungdomar. Kanske har någon ungdom varit taskig mot honom någon gång. Kanske har han läst i tidningen om att ungdomar bränner bilar och knarkar på vissa ställen. Och nu hatar han alla ungdomar. Han tror att han vet exakt hur alla ungdomar fungerar och han hatar dem. Precis som SD och invandrarna och fördomar och alla över en kam.
Det finns så himla mycket fördomar och förväntningar kring hur tonårspojkar är. Tonårspojkar är gapiga och bröliga och lyssnar inte på någon. De bryr sig inte om något förutom kanske sport eller tjejer och då pratar vi inte om vanliga tjejer utan mer om de där tjejerna som är nakna på filmerna på internet.
Så är en tonårspojke. Det vet ju alla. Och har man sådana förväntningar på ett barn så är det ju inte särskilt konstigt att han även blir så till slut.
Ibland känns det som att öns bussföretag har lyckats samla alla arga och bittra män i övre medelåldern att jobba hos dem. Men logiskt vet jag ju att det inte är så. Eftersom jag vet att inte döma människor på förhand.