Första glöggen på värmning
3 december
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag minns med fasa hur det var förra gången. Det var jul och barn och barnbarn hade samlats hemma hos oss. Julefrid skulle råda, god mat skulle ätas, ögon skulle tindra. Men verkligheten. Spyor, gråt, apati, förtvivlan, näradödenupplevelser...
Men när nyheterna går över i väderrapport (regn och nära sju plusgrader) besinnar jag mig. Kanske beror huvudvärken på starköl efter bastun i går kväll och en delad flaska billigt vin till maten?
Vi får se hur det går.
Jag lovade att jag ärligt skulle redovisa om jag även i år gissade rätt om vem som skulle bli årets Lucia. Varje år sen jag flyttade hem till Gotland (1999) har jag haft rätt. Utom i fjol - och i år.
Det blev Linda Ohlsson från Vallstena, som jag till och med känner. Nej, det gör jag egentligen inte, men jag känner hennes föräldrar och jag kastar varpa med hennes farfar och farfars bror.
Så hon är säkert helt rätt som Lucia. 1.800 röstade på henne och så många kan bara inte ha fel.
Kan inte Alliansen låta bli den senaste krystade och pinsamma skattesänkningen och istället satsa pengarna på ungdomsgården i Lärbro och en anständig kollektivtrafik på Fårö?
Betydligt fler skulle då bli glada, än de höginkomsttagare som vid en skattesänkning blir några futtiga kronor rikare.
Jag lyssnade tyvärr inte på Radio Gotland den dag då kulturella reportern Katarina Hedström recenserade min senaste bok. Men jag hittade inslaget en dryg månad senare på Internet.
I stort sett var det nog den sämsta bok hon någonsin läst.
För mycket prat med hönsen. För mycket fiske. För mycket muffinsbak. För mycket honungsslungning. För mycket trädgård.
Alldeles för mycket vanligt vardagsliv helt enkelt.
För lite samhällskritik. För lite... ja, förmodligen på tok för lite av allt det som tillhör en kulturell persons normala liv.
Hon sa det inte, men hon tycker nog inte boken är värd att köpa.
Men vardagen är i högsta grad aktuell just nu. Jag har just lagt fläsket och fårbogen i saltlag för rökning veckan före jul. Dag för huggning av julgran i Bäl är inprickad i almanackan, alla julmarknader likaså. Laxen är fångad. Snapsen kryddad. Drickbryggningen planerad. Inga julklappar köpta.
Allt enligt gammal god jultradition.
Vad blir årets jultävling? undrar fårfarmare Pettersson i Hellvi i ett mejl.
Tack för påminnelsen för jag hade helt glömt bort min traditionella jultävling, som genom åren haft de mest besynnerliga innehåll. Till exempel: Vilken affär startar sist med julskylningen? Den tävlingen vann en elektronikaffär i Hemse.
Pettersson föreslår: Största julklapp till lägsta pris. Men det blir istället, både folkligt och vardagsnära:
Bästa rimmet till min och grannens kommande drickbryggning!
Priser utdelas.
När jag går ut för att mata hönsen funderar jag mycket på om jag nu måste upphöra med mina samtal med tuppen Pekka och hönorna. Hedström på Radion tycker ju att de är urtrista. Jag hade tänkt hålla hönsen utanför det här, men när Pekka får syn på mig kommer han springande och säger skadeglatt:
-Jag hörde just att hon Hedberg i radion tycker att din bok är rena skräpet.
-Hedström heter hon. Och riktigt så sa hon inte.
-Men hon menade det?
-Kanske... förresten hur vet du det?
-Vi har ju radio i hönshuset!
-Men det är ju över en månad sen det sändes!
-Vi har bara långvåg, så det tar lite tid innan det kommer hit. Förresten så håller jag med Hedlund.
-Hedström!
-Dina samtal med oss höns är inte tillräckligt intellektuella.
-Och vad för slags intellektuellt ska jag prata med er om?
-Om... om konst till exempel. Har vi inte kungens och Silvias bröllopsfoto på väggen, va?
-Men konst...
-Har du sett hålet jag sprättat upp vid päronträdet?
-Ja, det har jag inte kunnat undgå.
-Det är inte ett hål, det är en Installation! Och Installation är väl konst? Jag tror att Hedgren...
-Hedström! Och ett hål är ett hål, det är min uppfattning.
-Hon gillar att vi pratar mer om sånt och mindre om ägg och kycklingar och rävar och annat vardagligt tjafs. Hedström är ju kulturell och vet vad som är viktigt här i livet.
-Hedström heter hon!
-Skärp dig, jag sa ju det!
Några timmar har gått. Huvudvärken är borta.
Det var nog inte vinterkräksjukan. Den här gången.
Nu ska jag värma julmånadens första glögg.