När jag skriver det här ligger han bredvid och tittar på mig med stora ögon. Ibland fäktar han med sina armar och ben som om han vore en UFC-atlet i den lättare viktklassen. Bättre inspiration till att skriva krönika har jag aldrig haft tidigare. Det är alltså Lill-Tinka - min egen son som gör att livet känns mer fantastiskt än någonsin tidigare.
Trots att jag sedan december förra året visste han skulle komma gick det inte att förbereda sig och förstå hur det skulle bli när allt var klart. När det väl hände så hände det bara och när vi kvällen före åkte in till förlossningen var jag konstigt nog helt lugn inombords. Trots att jag innan varit lite orolig för hur det skulle gå med den här sjukhusmiljön. Känslan när han i rum # 13 med diverse hjälpmedel, som nummer 367 på Gotland 2014, behagade att titta fram klockan 07:04 söndagen 24 augusti är obegriplig. Därefter har gränsen mellan dag och natt mer eller mindre suddats ut och det absolut enda som betyder något är att han mår bra. Av de som varit med tidigare har jag fått veta att den känslan nu kommer följa mig för all framtid. I sammanhanget ska hen som konstruerade kvinnokroppen också ha ett omnämnande. Fantastiskt kort och gott! Klagomålen över de här manliga förkylningarna som kan ge "nära döden"-upplevelser är nog lika bra att behålla för sig själv i fortsättningen.
Måhända en aning partiskt men han är för jävla fin. Och så luktar han gott också.
I samma stund vi möttes var den egoistiska känslan att mestadels tänka på mig själv som bortblåst. Skjut mig men ni kröker jävlar anamma inte ett hårstrå på lillgrabben. Pappa är beredd att ställa upp i vått och torrt för att det ska bli så bra som möjligt för dig här i livet. Jag älskar dig Edward Grimm Tingström.
Tack livet!
******
Ännu mer barndom och då min egen. Jag minns när Astrid Lindgren lämnade in och jag några timmar senare skulle ha tenta. Eftersom tant Astrid betytt så oerhört mycket för så många trodde jag att det skulle bli inställt och nån typ av landssorg skulle utlysas. Så blev det naturligtvis inte. För några dagar sedan var det en annan barndomsidol som kilade vidare. Nämligen "Brasse" Brännström. Han var ju den rolige i förmodligen världens bästa barnprogram. Sannolikt hade jag med tiden lärt mig, men som jag minns det så var det i, Fem myror är fler än fyra elefanter, som jag kom i kontakt med både siffror och bokstäver för första gången.
******
Uppmaningen: glöm nu inte att rösta.
Veckans låt
John Lennon & Yoko Ono - Beautiful Boy (Darling Boy), 1980