På måndag kan vi vakna upp till en ny tid här i nationen Sverige. Vad nu tid egentligen är. ”Ticking away the moments that make up a dull day”, sjöng Roger Waters i Pink Floyd-låten ”Time”.
Tiden som går och lämnar delar av oss bakom oss, som tar oss vidare, eller vad tiden nu gör. Är det vi som står still och tiden som färdas, som forsande vatten runt en sten?
Få saker fascinerar som tiden. Så många låtar med titeln ”Time”; Tom Waits, David Bowie, Cat Stevens. Det är jag som är tiden säger ett vitt skägg i tv-reklamen.
Inom fysiken är tid definierad som avståndet mellan händelser längs den fjärde axeln i rumtiden.
Albert Einstein var först med att beskriva rumtiden, en teori han publicerade 1905.
Han beskrev då rummets och tidens egenskaper när man kan bortse från gravitationens inverkan. Ekvationen E=mc2 är en hörnsten i relativitetsteorin, där E är energi, m är massa och c2 är ljushastigheten i vakuum i kvadrat.
Det där är inget jag vet, jag läser och snor från Internet. Jag ville bara verka bildad för en stund. Så mejla inte om jag skrivit något som är fel, jag kan ändå bara säga ”jaha”.
Men jag minns svagt den där ekvationen från gymnasiet. Jag hade tvåa i fysik. Jag gick Natur. Det borde jag inte gjort, men det var rätt många snygga tjejer i klassen.
Det är mer är trettio år sedan nu. Så många år som passerat. Frågan är var de tagit vägen? Om det var jag som passerade dem, som man går genom en park? Eller var det det där forsande vattnet runt stenen?
”Tänk inte för mycket på sånt där, pöjk, då blir du halvyllen”, som morbror Sven sa. Sven hade nätbrynja, luktade konjak och gav mig alltid en femma när jag hälsade på.
Vad händer i den nya tiden, om den kommer? En ny politisk karta? På UR går nu att se dystopin ”Dröm om demokrati”, en tillbakablick på nutiden från 2040 då Sverige är en diktatur för att människorna var lata och slarvade bort rätten till inflytande. Barn är målgruppen, men serien är lärorik för alla.
2040. Då är jag pensionär sedan länge. En omöjlig tanke, men snabbt dit lär det gå.
”Every year is getting shorter, never seem to find the time”, sjöng Roger Waters vidare i låten ”Time”, tredje spår på skivan ”Dark Side Of The Moon”, utgiven 1973.
Den skivan låg på topplistan Billboard 200 i 758 veckor. Det är 14 och ett halvt år. Hur lång tid nu det är.
Själv flög jag nyligen från Riga till Stockholm. Jag kom fram innan jag lyft, ändå var jag en timme äldre när jag landade. Skumt.
Magnus Ihreskog