Jag beställde vin av en som skulle köpa ut, vem det var vet jag inte, ingen aning, det var länge sedan, jag hade inte åldern inne, jag smög in i rummet där hemma där telefonen stod, den var grå och hade nummerskiva, vi hade 12346, vad ska du ha? sade mellanhanden, det är så jag minns det, jag vet inte sa jag, och så drog jag till med Beyaz, det var det enda vin jag kände till, billigt, det visste jag, det var länge sedan, jag var oerfaren, nervös var jag också, det skulle antagligen vara fest, var eller hos vem minns jag inte men antagligen fest, det här var mitt i veckan, jag skulle få min flaska på fredagen, jag funderade på var jag skulle gömma den, fredagen kom men utan vin till mig, han ville inte köpa ut fick jag veta, vaddå ville inte, nä inte Beyaz, han hade vägrat att köpa sådan skit.
Jag ska inte dra alla över en kam, jag har också varit ung och i startblocken mot vuxenvärlden och resten av livet, jag har också skruvat av korken, nej, inte alla över en kam, men ändå: så förbluffande central alkoholen är i studentfirandet.
Jag har egentligen inte reflekterat så mycket över det tidigare, då har alla ungdomar med vita mössor varit ”dom”, den här gången, förra veckan, ingick jag i ett kollektivt ”vi”.
Med blomster och ballonger firades familjens första student, så många långa skolår var över, nu ger sig han ut och skapar historia.
Promille till frukost, promille på flaken, promille till långt fram på kvällen. För att så ska det vara, det är en våg som svårligen går att stoppa. Men att bli vuxen är så mycket mer än att dricka starkt, nej, inte alla över en kam, alls inte, men mängden glansiga ögon och höjda ölburkar under studenternas dag har jag ändå inte kunnat släppa.
”Vi ses på parkbänken”, ”Nu ska vi supa!”, ”Vi ses på Komvux”, det där hör till när talen hålls från balkongen, det är spex, det är spänningar som släpper, en kort tid i centrum, då är allting en show. För de allra flesta går det sedan bra i livet, det viktiga är att bli en bra person.
Det är naturligtvis vi vuxna som är förbilder, vi som ställer fram glasen så fort det är fest. Det är klart att de som är ungdomar också strävar dit.
Men det finns ju så mycket annat att ta efter, som också tillhör det vuxna; teckna försäkringar, gå och handla, putsa fönstren, laga punka.
Jag hoppas alla som firade får ett makalöst liv, jag ryser av rörelse när jag tänker på vad jag fått vara med om, att slussa ut en son i livet, så stort, större finns inte, allt som finns är stolthet och kärlek.
Jag undrar vem han var, han som sket i att köpa ut, har ingen aning, men det var lika bra, jag smakade den sorten senare, det var ingen för finsmakarna och jag hade ju ändå inte åldern inne.