För tidigt för äkta julkänsla?
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Men jag får ändå försöka leta fram lite julkänsla, för i helgen öppnas den första i en lång rad av julmarknader. Hushållningssällskapets i Slite ishall. Där ska jag vara med och låta folk provsmaka min totalt misslyckade gotlandslimpa. Jag hoppas få veta vad jag gör för fel.
En månad kvar till julafton, men äkta julglitter i mina ögon kommer ni inte att få se förrän första advent.
Bara så ni vet.
Egentligen är jag inte i form för någonting just nu. Det mesta känns som trånga svettiga skor och kall pölsa. Skrivandet på min nya bok går trögt (just nu tvärstopp) och skatteverket har hittat retroaktiva fel i mina deklarationer. Så kanske är jag snart en fattig man. Dessutom borde mitt fiske av julens obligatoriska gravlax varit igång för länge sen. Och grannen klagar på att det låter om mitt vindkraftverk.
Men kanske beror allt detta på att jag för en stund sedan glömde en kokande kastrull med makaroner till hönsen på spisen. Hur ska jag någonsin få kastrullen och den närmaste omgivningen ren igen?
"Ja, här ser du ett verkligt konkret exempel vad som händer när en politisk majoritet bestämmer att nu skall marknadskrafterna ta över vad som sen hedenhös varit självklara kommunala uppgifter!" Så inleder Henry "Stolpskottet" Lindkvist ett mejl med anledning av en, i mitt tycke, "märklig fastighetsaffär" som jag skrev om i förra krönikan.
Kommunen säljer en fastighet (tomtmark) till byggföretaget Arriba för 1 550 000 kronor. Arriba säljer sen omgående samma fastighet till Enmänningen Fastigheter AB för exakt samma summa. Eftersom ekonomiskt trix och fix aldrig varit min starka sida, så undrade jag naturligtvis vad det handlade om.
Så här ligger det till, enligt Henry Lindkvist:
Kommunen ska bygga nytt äldreboende i Burgsvik och begär in anbud. Kommunal tomtmark för bygget finns att köpa. Arriba lämnar det mest fördelaktiga anbudet och får då köpa tomtmarken för drygt 1,5 miljoner.
Arriba bildar samtidigt dotterbolaget Enmänningen Fastigheter AB och säljer marken till Enmänningen. Enmänningen kommer sedan att hyra ut fastigheten till kommunen. Om något sedan går helt snett, till exempel, att kommunen inte betalar hyran drabbar det enbart Enmänningen, inte Arriba. Riskspridning kallas det. Kommunen har dessutom överlåtit själva vården i Burgsvik och därmed ansvaret för de gamlas väl och ve till det privata, omdiskuterade och vinstdrivande företaget Attendo Care.
"Ja, du Bison, så fungerar det i vårt moderna samhälle, där omsorgen om varandra handlar om vem som gör det billigast!", avslutar Henry sitt mejl.
Den ende kvarvarande ungtuppen kommer en dag fram till mig när jag står och hugger ved till bastun.
- Pst, har du tid en stund?
- Varför viskar du? frågar jag.
Han tittar sig oroligt omkring.
- Vill inte att dom ska höra.
- Vilka dom?
- Pekka och hönorna!
Sen faller han i gråt och berättar att alla är så elaka mot honom. Han blir bortjagad när han ska äta, han får inte vara med i hönsflocken när de är ute i trädgården och de vill inte släppa in honom i hönshuset på kvällarna. Någon plats på sittpinnarna får han heller inte. Och så är han ledsen för att jag inte gett honom något namn.
- Alla tuppar måste ha ett namn! skriker han ilsket, vilket resulterar i att hela hönsflocken kommer störtande. Ungtuppen flyr skräckslagen in under friggeboden och jag får handgripligen mota iväg hönsen till bortre delen av trädgården.
- Klart du har ett namn, säger jag när jag kommer tillbaka. Jag har bara glömt att berätta det. Du heter Elvis! En sångare. Världsberömd. Lite gladare, men ändå inte glad, bönar han och ber att få ett nytt hem. Jag lovar.
Så är det någon som vill äga en ung stilig men olycklig tupp som heter Elvis så hör av er (annars måste jag göra coq au vin av honom)!
Nyligen undrade jag i en krönika om det verkligen är så "lågt i tak" i Gotlands kommun att de anställda, av rädsla för att bestraffas, inte vågar uttala sig i pressen. Den gången gällde det de anställda sköterskorna vid Visby lasarett. Något svar fick jag inte.
I Aftonbladet läser jag:
50 procent av lärarna på landets kommunala skolor och 70 procent på friskolorna vågar inte kritisera sin arbetsplats i medierna.
Rädslan sprider sig.
Redan när jag lämnar Burgsvik tidigt på fredagsmorgonen börjar det snöa och det fortsätter sedan, från och till, under hela helgen. Det är söndag morgon och sista marknadsdagen i ishallen ska snart börja. Storm och snö är på väg och just nu vet jag inte vad jag ska göra. Åka hem redan nu? Stanna och hoppas på att det inte blir så farligt? Eller låta mig snöstormas in och bli kvar här i mina ungdomskvarter till i morgon?
En spännande dag.
Gotlandslimpakommentarer:
Oj! För torr. Smaklös. Fågelmat. Naj, naj, naj! Ingen pomeranssmak. Den du! Gotlandslimpa, nej du skojar! Smakar jäst. Köp en limpa istället! Och så vidare, och så vidare.
Men i alla fall två positiva:
Så brukar mina gotlandslimpor också bli. Jättegod!