Folk glömmer ju så snabbt
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
- Den stora skandalen vara största skandalen! Den Frankrikesången vara formidabelt bäst! säger han på sin konstiga fransksvenska.
Jag orkar inte inleda någon diskussion, säger bara något kryptiskt om att "livet går vidare".
- Förlåta svordomen, men jag säga "Pardon!", gastar tuppen.
- Pardon? Det betyder ju ursäkta!
- Oh lala! Jag naturligtvisment menar... menar... Dior!
Kan den tuppen verkligen vara fransman?
Naturligtvis hörde socialnämndens ordförande Gustaf Hoffstedt (m) aldrig av sig och förklarade varför de gamla på Sudergården här i Burgsvik - och förmodligen också andra äldreboenden - inte längre får någon meningsfull stimulans under de långa timmar som inte upptas av måltider och traditionell vård. Det började med att Kally, 93, skrev ett brev till mig och berättade att Ulla och Inger, två så kallade plusjobbare, nu tvingades sluta på Sudergården. Deras uppgift har varit att ta ut de gamla på kortare promenader och ordna trevliga aktiviteter inomhus. Sånt som den ordinarie personalen inte hinner med.
Nu får i alla fall en av de två plusjobbarna, Inger, stanna kvar ytterligare ett år. Inte tack vare Hoffstedt, inte tack vare mina skriverier, men tack vare envist arbete av Sudergårdens föreståndare Eva Wessman. Och kommunen har godkänt det hela - om pengarna tas från Sudergårdens ordinarie budget. Kanske jämförelsen "haltar", men jag kan ändå inte låta bli. Kongresshallen i Visby blev 60 miljoner dyrare än budget och de pengarna får naturligtvis kommunen (skattebetalarna) betala.
Eller?
Men som helhet är åldringsvården på Gotland säkert bra. Mat, hygien, personal, bemötande hör man sällan någon klaga på, men det här lilla extra, och självklara, som att till exempel få vistats utomhus någon gång i veckan finns det tydligen inte resurser för. I Lomma, där min snart 95-årige far och hans hustru bor, är det helt annorlunda. Jag talar med Ingrid Thulin, som är biståndshandläggare i Lomma kommun:
- I vår kvalitetsdeklaration för särskilt boende står det att de gamla ska erbjudas utevistelse eller promenader en gång i veckan och organiserad social samvaro minst två gånger i veckan.
Någon kvalitetsdeklaration för åldringsvården finns det ännu inte på Gotland, men det är en på väg. I den står det dock ingenting om garanterade promenader eller organiserad fritidsverksamhet inomhus.
Men en gång om året är i alla fall de gamla på Sudergården säkra på att få komma utomhus. En mångårig tradition är den årliga Syrénpromenaden i maj, då syrénerna längs Hamnvägen blommar. I fredags ringlade ett trettiotal rullstolsekipage ner mot hamnen och campingen och tillbaka hem igen. Solen sken, syrénerna doftade och Kally och de övriga njöt.
Har tidigare berättat om mitt allt sämre luktsinne, som gör att jag inte längre ens känner tjärdoft. Vid mitt senaste läkarbesök fick jag en dos nässpray att testa under en månad. Nu har den månaden gott och jag känner fortfarande inte hur gott det doftar runt min nytjärade fiskebod.
Jag får ett mejl från Folke Rabe i Havdhem, som berättar att han hållit på med nässpray alltför länge. Specialister på Karolinska sjukhuset förklarar att nässprayerna troligen är anledningen till att han nu förlorat sitt luktsinne..
Tester klargjorde att jag knappt reagerar ens på ammoniak! skriver han.
Men för mig, som bara har nässprayat en månad, finns det kanske fortfarande hopp?
Jag får ett handskrivet brev med posten. 93-åriga Hulda är upprörd:
Undrar vad det är för fel på gotländska rabarber, eftersom det sker import från Tyskland. Det växer ju rabarber överallt här i trädgårdarna.
Hon bifogar en urklippt annons från en av de stora matvaruaffärerna på Gotland och hon har särskilt kryssat för rabarber från Tyskland, som nu säljs för halva priset.
Annonssidan innehåller sammanlagt elva grönsaker, men inte en enda är svenskodlad. Det kan naturligtvis delvis förklaras med att den svenska säsongen ännu inte kommit igång. Men inte ens den gröna sparrisen är gotländsk. Den kommer från Ungern!
Snälla du, skriv om detta! Jag tycker det är skamligt med transporterna ända från Tyskland.
Skriver Hulda.
Om matvaruhandel handlar också ett mejl från norra Gotland. Skrivaren tipsar om en bok med titeln Sovjetunionens roliga historia. Makten, människan & skämtet. Ur den är följande hämtat:
En man går in i en affär.
- Ni har väl inget kött i dag?
- Nej, vi har ingen fisk. Det är affären intill som inte har något kött.