I veckan sände Helagotland.se live från Slottsparken i Visby när det 170 år gamla Sju systrars bok sågades ned. Det var en väldigt stillsam sändning.
I ottan var det mörkt, ett avspärrningsband sågs vaja i vinden. En och annan orange väst rörde sig där innanför, framåt klockan nio när det ljusnat ordentligt hissades en av de orangea männen upp i den 27 meter höga kronan och började kapa gren för gren.
Det var över huvud taget inte spännande alls, men så väldigt rogivande. Du som läser den här spalten vet att jag tycker att mycket i tillvaron går alldeles för fort. För snabba klipp, för mycket av allt, fem sekunder ett liv. Det är helt enkelt underskattat att titta på saker som inte händer, jag följde ickedramatiken till och från under dagen.
Till och med åren i mina år går för fort, de rör sig liksom bakåt. Först finns de där långt framför, sedan är de bakom utan att det varit möjligt att förstå hur det gått till.
Det är en slags trend med långsam tv nu när vem som helst kan göra webbaserad television.
Lite som att gå tillbaka till hur det var förr, skidsportens femmilar där vi nöjde oss med att se en snötyngd gran och en åkare som kanske snart kommer, inte som nu när det står kameror i varje sväng.
Norrköpings Tidningars webbsajt sände nyligen live i två dygn när en bro på orten skulle flyttas, då kom höjdpunkterna med långa mellanrum.
Men redan 2009 satsades på slow-tv i Norge. Då sändes det tolv timmar långa ”Nationell ved” om att såga, klyva, torka och elda. Och det vet var och en som huggit och staplat att det meditativa i den sysslan är betydande.
I år toppades det dock med råge i SVT-satsningen ”Den stora älgvandringen” där det livesändes i närmare en månad. Meditationstelevision där naturen var stillsamt dramatisk och där det jublade i hjärtat för den som orkat vänta tills älgarna tog sig över Ångermanälven på samma trad som de gått i miljoner år.
Det kommer alltid en motreaktion mot allt. Blir något för stort kommer något mindre, blir något för högljutt kommer något tystare, går något för fort kommer något långsammare som motpol, räddning och förändring. Så har människoarten överlevt genom årtusendena.
Sju systrars bok, som fått sitt namn efter de sju huvudgrenar som trädet delar sig i sex meter över marken, lever dock inte längre. Tärd av rötangrepp och svamp avslutades dess liv i direktsänd webb-tv.
Det planterades av Planteringsgillet i mitten av 1800-talet och kom att genomleva två världskrig, industrialiseringen, Nordström & Thulin och Internets intåg.
Det var fint att få vaka under dess sista timmar.