Samtidigt som de två bomberna exploderar vid målgången av Boston Maraton börjar terroristexperten Magnus Ranstorp sitt pass. Det närmaste dygnet kommer han att sitta i tv och egentligen inte säga någonting.
"Ja, vi vet ju ännu inte mer än att två bomber har exploderat i Boston. Antingen är det en ensam galning från USA eller också så kan personen givetvis komma från något annat land. Det kan självfallet också vara en terroristgrupp från USA eller något annat land men som sagt var så vet vi ju inte ännu så mycket. Vi vet inte heller i det här skedet om al-Qaida är inblandade".
Jag orkar snart inte längre för det är experter hit och experter dit. Ibland känner jag mig precis lika kunnig som vilken uttalad förståsigpåare som helst. En expert ska väl tillföra något, eller? När ämnet är uppe så drar jag mig till minnes att Radiosportens expertkommentator Bengt "Pinnen" Ramström slog på stort och fällde följande kommentar när Sverige gjorde 9-0 i 39:e spelminuten mot Kazakstan i bandy-VM för många år sedan.
- Det här lutar åt tvåsiffrigt!
Senaste veckorna har jag agerat sportreporter i Norrköping och det är precis så kul som jag kunnat drömma om. Mitt första arbetspass innebar SM-guld till Norrköping Dolphins damer. Sen har det, förutom en massa ringande till tränare och spelare, varit handboll, mer basket och igår var jag på plats när IFK Norrköping tog emot Helsingborgs IF i allsvenskan. Dessutom har jag gjort en långintervju med Jonathan Ericsson som spelar back i Detroit Red Wings. Hur kul som helst. Förutom detta har jag sprungit på Pippi Långstrump (ja, den riktiga) men det har i och för sig inte så mycket med sport att göra men nu vet ni i alla fall. Hej sa hon, dito sa jag.
Nu till veckans fem smultron:
Flamin' Groovies - Slow Death, 1972
Ojojoj, vilken sanslös stänkare. Notera att det ska vara den lite rappare versionen från plattan Slow Death istället för senare tolkningar. Ni som vill kan ju även fundera på vad The Ark fick idén till låten Clamour For Glamour ifrån.
The Band - The Weight, 1968
En del i min vänkrets hävdar att det är världens bästa låt. Njaee, inte riktigt säger jag men det är en otroligt bra låt. Senast jag fick uppleva låten live var med typ gräddan av öns musiker och vänner på världens coolaste VPL-fest på Länna.
Little Richard - Keep A Knockin, 1957
Så här ska en rockröst låta. Vilket sväng och det är inte utan att man längtar tillbaka till tiden då Bones Band/Grand Grace härjade som värst på de gotländska vägarna. Bättre förr, ja sannerligen.
The Velvet Underground - Rock & Roll, 1970
Ständigt detta fantastiska New York! Här är en pärla med av världens snyggaste band. Låten är från gruppens i princip sista album. Gruppen släppte en skiva några år senare men då ingen av originalmedlemmarna medverkar räknas inte det albumet i min värld.
Mazzy Star - Fade into You, 1993
Minns inte när jag hörde låten för första gången men har alltid gillat den. Punkt.