Vi närmar oss valdagen. Eh…va…Jo, det är snart val till Europaparlamentet. TV och tidningar har pliktskyldigast en del inslag, men så mycket mer är det inte. Och omkring hälften av oss kommer inte att rösta. Men vad är egentligen Europa – mer än en geografisk benämning? Finns det någon gemensam europeisk kultur?
Nja, Europa är långt ifrån monokulturellt. Det finns en mängd olika europeiska kulturer, mer eller mindre lika varandra. Men det som för närvarande är gemensamt är att det är frågan om en hel del sargade och nedtryckta kulturer. Men det finns liv. Det bubblar under ytan.
Alla kulturers kärna, så även de europeiska, är dessa kulturers människor och deras skarparkraft för att uppnå ett värdigt och anständigt liv. Och allt detta måste bäras av våra berättelser. ”Att bara be om tillfälliga skyddsåtgärder garanterar inte ens vår överlevnad i ett praktisk avseende, än mindre ett kreativt och värdigt arbetsliv” skriver den grekiska journalisten Afrodite Maria Tziantzi i en kritisk betraktelse i anledning av den europeiska s.k. eurokrisen. Hon förespråkar en revolutionär väg och fortsätter. ”Den vägen kan vi inte gå ensamma, utan vi måste stå enade med andra människor i Europa och resten av världen, lyssna på tidens tecken, men inte låta oss kuvas av de krafter som torgför rädsla, krig och förtvivlan”.
Här beskrivs Europa som problem – och som möjlighet. Här skapas bilder som vi kan omfamna eller ta avstånd från. Har det grekiska (och spanska och portugisiska) folket levt som förskingrare som nu får finna sig i ett förmyndarstyre där de får acceptera att leva på existensminimum (eller strax därunder)? Eller är det EU, IMF och andra som har våldfört sig på dessa länder och använder dem som syndabockar för att överföra europeiska skattebetalares miljarder till tyska och franska banker och dess ägare.
En bild och en motbild. En bild där människor får maka på sig när det internationella kapitalet, för allas vår skull, måste smörjas. En motbild där kapitalet får anpassa sig till mänskliga behov och även till mänskliga ofullkomligheter. Två bilder; en sann, en falsk, två sanna, två falska? Välj själv. De europeiska kulturerna består av många berättelser. Viss av dessa berättelser har det trängre i portgången än andra. Det gäller t.ex. de berättelser som kan stoppa det nu kvartssekellånga experiment med nyliberalism som varit (och är) så förödande för Europa. Och vissa andra – som har det lättare att komma fram – kan låta det fortsätta. Låna ditt öra även till de mer svåråtkomliga berättelserna, oavsett från vilken europeisk kultur de kommer ifrån.
Det hissar vi
Norsk målvakt förstärker Visby Roma! Norrman, förstärkning, hockey – tre ord som annars inte går ihop. Friskt vågat!
Och det dissar vi
Schlagereländet! Återigen någon sjuttondelsfinal där tjugoelva likadana låtar framfördes. Tar det aldrig slut?