"Allt finns på Gotland", brukar jag säga när mina stockholmsvänner ifrågasätter mitt val att återvända till djävulsön efter åtta år i exil.
Jag säger att det inte alls står en skylt i hamnen med texten "Stängt för säsongen", att vi inte bor i Lummelundagrottan, att alla inte är lammbönder och att vi inte är mer inavlade här än i någon annan landsända.
Men - allt finns inte här. Om detta ljuger jag helt avsiktligt för att försvara mig och mitt livsval, även om jag aldrig ångrat mig.
Det som mest av allt inte finns här är ett vettigt badhus. Och på fullaste allvar är det en skam och ett skämt. Jag var i Sandviken över trettonhelgen, en liten ort en bit utanför Gävle.
I den kommunen bor 37 000 människor, det vill säga två tredjedelar så många som på Gotland.
Där finns ett superfint äventyrsbad, stort, roligt, med barnbassänger och naturligtvis också en riktig simbassäng med hopptorn och allt.
På Gotland är barnfamiljerna hänvisade till Hemsebadet, fem mil från öns enda stad, där barnbassängen ser ut som en lagerlokal från det forna östblocket.
Fläckigt kakel, trasiga leksaker, trångt, slamrigt och nedgånget. Byggt på 70-talet, naturligtvis, och brunare kakel än i de omklädningsrummen får man leta efter. Ytterst deprimerande. Fantastiskt tråkigt.
Ett nytt badhus har dragits i den längsta av alla långa politiska långbänkar, planerna har varit storslagna, lösningar har varit nära, men det har alltid funnits en sista liten badtoffla att snubbla på.
Senast i samband med arenahallsplanerna på Södra hällarna, men där fattade man ju direkt att det var kört så fort kultur- och fritidsnämnden kastat in sitt förslag.
Men det måste gå att driva ett badhus med vinst här. Annars kan jag inte fatta hur Sandviken klarar av det, det är två mil till Gävles äventyrsbad och 45 minuter till Borlänge som också har ett toppmodernt badhus.
Dessutom, vad finns det för alternativ för en barnfamilj på Gotland när det regnar? Badjävlarna måste ha någonstans att bada, det hörs ju på namnet.
Men, det är klart, det beror på hur man prioriterar och vilka affärer man gör. Det finns inga pengar, bland annat beroende på att kommunen satt sig i lokaler på Wisborg som kostar en fjärdedels badhus i hyra varje år.
Vi får köpa en uppblåsbar pool istället och sätta under altantaket.
"Så där har vi aldrig gjort", brukar vi skämta på jobbet när någon hittar på en nymodighet.
Om det inte funkar kontrar vi med "det där har vi redan gjort".
På så sätt har man på ett synnerligen negativt sätt täckt in alla möjligheter att göra något över huvud taget.
Allt ska gärna vara som det alltid har varit, förändringar är jobbigt och nymodigheter svåra att förstå sig på. Det är i ärlighetens namn inte bara gotlänningar som brukar resonera så, människor är sig lika över hela världen och jag tycker ändå att Gotland är ganska bra på den svåra balansgången av att både förändra och bevara.
Sen kan man ju ifrågasätta nyttan av vissa förändringar, som kommunflytten till Wisborg, men det är en annan sak.
Personligen anser jag att den största förändringen/förbättringen de senaste åren är att de gotländska bygghandlarnas minikartell slogs sönder när flera av byggbranschens lågprisföretag kom till ön.
Nu är tydligen Biltema på väg hit också.
Mer sånt. Konkurrens gynnar konsumenterna.
Så har det hänt igen, miljonregn över några lyckliga gotlänningar. 159 miljoner ska totalt delas ut, och det är smått fantastiskt.
Visst är jag glad för deras skull, men samtidigt skäms jag lite över mig själv.
För jag är avundsjuk.
Varför är jag en sådan liten människa att jag inte bara kan glädjas åt andras lycka? Varför blir jag lite bitter och tänker att jag också borde få vinna något någon gång?
Jag vet att jag inte är perfekt, ingen är fulländad, men den här bitterheten känns så småaktig och futtig. Jag borde vara större än så.
Uppenbarligen har jag ett problem att jobba med. Och medan jag begrundar mina synder och tillkortakommanden får jag köpa en lott.
Veckans lista blir på temat mindre smickrande egenskaper som jag skulle vilja ändra om jag kunde, orkade och hade karaktären:
1) Avundsjuka. Som när folk vinner pengar, men inte jag.
2) Frosseri. Jag kan verkligen inte hantera gratismat eller bufféer. Och definitivt inte ha godis hemma.
3) Tålamod. Eller avsaknaden av det, rättare sagt.
4) Jag biter på naglarna.
5) Jag bygger pyramider av begagnat snus på nattduksbordet.