En orgie i tvåsamhet
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Taxichauffören var mycket diskret och förstående. Vårt lilla fusk var långt ifrån ovanligt, berättade han.
Det kan vara en äkta make som tar en öl extra på krogen och sedan tar taxi hem för att spara tid, så att frugan inte ska märka något. Det kan vara en dam som ska hälsa på en väninna och inte vill avslöja att hon blivit för gammal och trött för att orka cykla hela vägen.
Och så vi. Vi blev avsläppta några hundra meter i förväg och trampade på ordentligt den sista biten, så vi kom fram andtrutna och rödblommiga.
Dinner safari är ett socialt jätteprojekt som anordnas årligen av Round table. Man anmäler sig som par (därav singeldoun Wallin+Bofride) och får på förhand bara veta om man ska servera förrätt, varmrätt eller dessert, så det går att förbereda. På själva festdagen cyklar man runt (nåja...) till oftast vilt främmande människor , äter, dricker, snabbsocialiserar och öppnar kuvert där nästa anhalt avslöjas - innan alla samlas på Den Stora Efterfesten.
I år var den på Snäck. På stranden, i princip. Från Snäckvägens mörka vändplan ledde en marschall-upplyst stig ner till två upplysta och hyfsat varma jättetält, som undan för undan fylldes av hundratals glada gotlänningar. Nästan enbart par. Riktiga par. Med villa, vovve och Volvo. En formidabel orgie i vuxenpoäng.
Trots eller möjligen tack vare det hade jag skitskoj! Det kan ju vara så himla trevligt när vuxna människor gör saker tillsammans. Mindre trevligt är att fel vuxna ofta gör fel saker med fel vuxna, så att säga...
Lördagen blev inget undantag. Jag antar att det också är en slags vuxenpoäng. Minuspoäng.
Jag är i själ och hjärta emot otrohet. Pacta sunt servanda, brukar en god vän säga. Avtal ska hållas. Har man kommit överens om tvåsamhet, då ska det gälla.
Däremot förvånas jag sällan av otrohet, eftersom jag inte tror att människor egentligen är skapta för tvåsamhet. Förutom det faktum att det i längden, känslomässigt, tycks vara en snudd på olöslig ekvation, är det inte heller det mest effektiva rent evolutionärt.
Biologiskt sett är vi bara socialiserade djur. Vi är konstruerade för att föra arten vidare, med ett så brett och bra genetiskt urval det bara går. Mannen - hanen - ska sprida sin säd och kvinnan - honan - ska välja vilken eller vilka hon låter sig bli befruktad av.
Jodå. Det är alltid kvinnan som väljer.
Allt annat är skitsnack.
Ta bara höns. Vid en snabb anblick kan de tyckas vara viljelösa offer som i tid och otid blir gangbangade av kåta tuppar så fjädrarna ryker. Men skenet bedrar.
Höns har en inbyggd spermakammare, där de kan selektera säden. När tuppen sprutat gör hönan en snabb-analys: Är han av bra virke? Blir våra barn krya? Kan han försvara flocken? Kort sagt: Är han värdig?
Inte? Sprutt!
Då pressar hönan ut sperman och låter nästa tupp komma till. För låten dig icke luras. Om hönan alls inte ville bli påsatt skulle tuppen inte få komma till. Alls.
Det är kvinnan som väljer. Alltid.
Bäst just nu:
Att kasta efter havsöring i en solglittrande Östersjö.
Tvåsamhet. Det vore skoj att prova. Igen. Trots allt.
Reservstrumpbyxor. Man vet ju aldrig. Plötsligt går det en maska. Plötsligt står man öga mot öga med Fredrik Reinfeldt och hans snygga livvakt. Alltid redo.