Försök till vedstöld.
Det är rubriken på min favoritnotis i Gotlands Tidningar. Jag minns inte när det var jag såg den, det var säkert tio år sedan, men det spelar ingen roll.
Försök till vedstöld. Känn på den.
Det var inte guld eller kontanter. Inga ädelstenar eller dyrbar elektronikutrustning.
Det var ved. Träbitar man eldar med och som knappast får anses vara hårdvaluta hur kallt det än är.
Och ännu bättre - det var bara ett försök. Skurken lyckades inte i sitt uppsåt. Han gjorde sannolikt sitt bästa för att komma över de dyrbara (?) vedträna men gick bet. Kanske kom någon, eller så hade han ingen bultsax till hänglåset.
Men det bästa av allt är att detta faktiskt hamnar i tidningen.
Om detta kan man så klart föra allvarliga diskussioner om verkshöjd och allmänintresse. Hur viktigt är detta sett till att det är krig någon annanstans, att EU kollapsar, att någon blir president, att det är svår torka söderut?
Svaret är givet. Det är naturligtvis, sett till den stora bilden, helt ointressant med en misslyckad vedstöld på Signalgatan. Men det är ändå inte det som är poängen här.
Jag vet hur det är att sitta som reporter en helg eller en kväll med spaltutrymme att fylla med lokalt material när det enda som händer är ingenting precis överallt. I ett sådant läge är en misslyckad vedstöld, som alltså faktiskt polisanmäls eftersom det är så den här typen av uppgifter kommer tidningen tillkänna, då är den räddningen.
Men vi kan lämna frågan om nyhetsvärdering tycker jag. För den här misslyckade vedstölden säger något mer, något som jag tycker är viktigt. Jag brukar nämligen ta just den här notisen som exempel på varför jag älskar att leva på Gotland.
Jag har vänner som ibland undrar varför man frivilligt väljer att bosätta sig på djävulsön i Östersjön när det finns väldigt många andra platser att bo på. Platser mer fler jobb, högre löner och bättre kommunikationer.
En av de saker jag brukar berätta för dem då är historien om den lilla notisen i Gotlands Tidningar.
För om man bor på ett ställe där en misslyckad vedstöld blir fem rader i tidningen med egen rubrik, då vet man att risken för att råka ut för tråkigheter sannolikt är lägre där än annorstädes.
Nej, Gotland är inte längre en värld inlindad i bomull på samma sätt som förr, det vet jag och min avsikt är inte heller att förringa eller förminska det som faktiskt händer. Bara i Bingeby anmäldes i snitt ett brott om dagen första halvåret i år, skrev GT om förra veckan.
Och grova brott ser vi också i tidningen emellanåt, då under avsevärt större rubriker.
Men ändå. Det är trots allt oftare som vakthavande befäl säger "inget att rapportera" än motsatsen.
Och i lördags fanns en liten notis i tidningen om en man som togs för snatteri.
Han hade en tub mjukost för 21 kronor i fickan.
Kanske skulle den aldrig ha skrivits, det kan som sagt diskuteras.
Men jag kan inte låta bli att tycka att det finns en viss sorts charm i att den notisen trots allt randades, redigerades och hamnade längst ned i spalten på sidan 3.
Nu kan jag byta vedstöldstoryn till en om mjukost.
Veckans lista. Stockholm i helgen. Utan barn. Fem saker att se fram emot.
1) Hotellfrukost.
2) Sovmorgon. Inte för länge dock, se punkt ett.
3) Spa-avdelning.
4) Åka båt. Jo, faktiskt. Barnfritt är det som semester.
5) Tänka en tanke färdig utan att bli avbruten.