En helt vanlig torsdag på ön
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Men.
38,1 i feber och mer lär det bli under dagen, så någon varpkastning är inte att tänka på. Vad är det för fel på mig? Jag har nu varit sjuk sedan nyårsafton, med undantag för en kortvarig friskhet i början av mars. Tung i kroppen, inflammerad näsa och återkommande dagar med feber. I veckan var jag på vårdcentralen, men alla prover var tyvärr bra. Tänk om jag bara inbillar mig! Men kan man inbilla sig feber?
I onsdags blev det ingen bugg och nu ingen varpa.
Skriv gärna och trösta mig!
Några ljusglimtar dock.
En muntlig rapport berättar att det under vintern här nere på sydligaste udden skjutits över femtio rävar. Så nu kan hönsen gå fritt i trädgården och frossa grönt gräs igen och äggulorna har fått tillbaka sin härliga färg, som en solnedgång i havet.
Klarar efter veckors tragglande på dragspelet någorlunda (man hör vad det är) Dansen på Svinnsta skär och Jungman Jansson. Har nu börjat med Gamla Nordsjön.
Har också fått alla delar till hushållsassistenten som Gunnar och Peter i Rute skänkt mig. Med den kan jag nu, förutom blanda stora bröddegar, även skala potatis. Oumbärligt i ett hushåll med två personer, som tillsammans äter högst sex potatisar åt gången.
Dessutom har en fågel (blåmes) åtminstone kikat in i den fågelholk jag nyligen renoverat.
Så helt nattsvart är ändå inte livet.
En stor tysk studie visar ökad förekomst av barncancer nära kärnkraftverk. Vissa experter säger att sjukdomsfallen inte kan bero på kärnkraften. Andra menar att industrins företrädare döljer riskerna. Det läser jag i senaste numret av min enda rikstidning Etc. Studien är gjord kring sexton kärnkraftverk i Tyskland och resultatet redovisades redan i december 2007, men i svenska medier har det knappt skrivits någonting. Edmund Lengfelder, professor i strålningsbiologi och strålningsmedicin, i München:
- Det tog fyra decennier innan rökning erkändes som en orsak till lungcancer. Dessförinnan stöddes tobaksindustrin av tusentals forskare. Varken industri, strålskyddsmyndigheter eller forskare knutna till kärnkraftindustrin erkänner i dag att utsläppen kan orsaka cancer. Om de gjorde det kunde de bli stämda på enorma belopp.
Här i Sverige säger Leif Moberg vid Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM):
- Vi kan inte se att barncancern är kopplad till anläggningarna. Vad tillför då en svensk studie? Vi tycker inte en sådan vore meningsfull att genomföra.
Konstnären har börjat bada!
På den här tidningens kultursida efterlyste i veckan kulturredaktör Bengt Valentinsson uppgifter om gotländska askkällingar. Gamla tiders (redan på 1800-talet) källingar var inga små söta utklädda barn, som gick omkring och delade ut teckningar och fick godis i utbyte. Nej, det handlade oftast om yngre män, utrustade med enorma påkar, som sprang omkring och piskade folk.
I Slite, där jag är uppvuxen, var dessa "unga män" i 15-16-årsåldern och allmänt fruktade - och efterlängtade. Det var ett stor nöje att få bli jagad av dem. Tyckte i alla fall vi som sprang tillräckligt fort.
Valentinsson skriver att det förekom särskilda ramsor för att reta askkällingarna. I Stenkyrka ropade man Askkälling, survälling, blåtarm. Går i portar, slickar lortar, tvi skam! I Slite var vi unga betydligt mera förråade, för vi ropade Askkälling, survälling, blåtarm, stopp tummen i arslet så blir du varm! Eller Aske, paske, dynamit, flög i luften som en skit!
Undrar hur grannens flicka reagerar om jag ropar det när hon på påskdagen kommer med sina teckningar?
En helt vanlig torsdag i mars på Gotland:
Sex bioföreställningar, fem föreningsmöten, sex föreläsningar, fjorton utställningar, sex kyrkliga evenemang, fyra hantverksträffar och fyra övriga offentliga tillställningar. Plus kroglivet.
Klipp ur och spara och visa fastlänningar som frågar:
- Vad gör ni egentligen på vinterhalvåret?
Pekka, tuppen, kräver att jag publicerar en rättelse. I förra krönikan skrev jag om hönshusets egen Melodifestival och berättade då att Pekkas bidrag Den ståtlige tuppens klagan blivit stoppat, eftersom texten innehöll flera personliga och ärekränkande påhopp på en viss person (mig). Jag vägrade först, men Pekka hotade då att föra ärendet vidare till Hönsens Europadomstol (HED) i Hall.
Inte för att jag tror att jag skulle bli fälld, men man vet aldrig när det gäller höns, så för säkerhets skull gör jag som Pekka kräver. Den korrekta titeln på den stoppade låten är:
Den ståtlige tuppen Pekkas klagan!
I stället för varpa vid Mulde ska jag nu lägga mig i skinnsoffan framför tv:n och titta på skidor på längden och skidor med gevär.
Febern har sjunkit till 38 grader. Prick.
Kanske är jag på väg att bli frisk!