Vad får jag för det?
Det är egentligen den enda fråga man behöver kunna ge ett svar på om man vill få något gjort, om man vill få människor att förändra vanor eller bryta mönster. Fem enkla ord som sammanfattar essensen i den mänskliga naturen.
Med några få goda samariter som lysande undantag är det så den stora majoriteten fungerar. Vi vill ha något för att göra något. Det kan vara materiella saker vi vill ha, som service, pengar eller prylar. Eller så vill vi ha betalt på ett själsligt plan, ha kul eller må bra. Men vi vill alla ha någonting tillbaka.
Det är därför det gror ett missnöje runt om på Gotland. Begynnelsen till ett uppror.
Förra veckan skrev jag om sopor och avsaknaden av logik i vårt återvinningssystem. Sannolikt satte de krönikan rekord i antal läsarmejl, och alla var fly förbannade. Inte på mig dock.
Min poäng är att varannan vecka kommer en jättestor lastbil hem till oss för att hämta luft och tre små soppåsar.
För detta betalar vi ganska mycket pengar, och efter årsskiftet blir det ännu mer när taxorna höjs.
Det går stick i stäv mot det jag inledningsvis beskrev som människans sanna natur. Vi har nämligen blivit bättre på att sortera. Vi är faktiskt, och det säger regionen också, helt fantastiska på just detta.
Om det beror på att det verkligen sorteras eller om folk eldar upp skiten hemma på gården låter jag vara osagt, för slutresultatet är ändå samma - det blir nästan inget att hämta och kompostera.
På grund av detta blir det dyrare för oss eftersom regionen inte får in tillräckligt med pengar på kilopriset. Det kan förvisso bero på att avtalet med Ragnsells inte är optimalt, men det hör egentligen inte heller hit.
Det kostar mer för att vi är bra när alla inser att det i själva verket borde vara tvärtom. Då känner vi oss lurade på konfekten.
Jag lovade förra veckan att försöka säga upp mitt abonnemang, och precis som förutspått stod en byråkrat i vägen och sa att nej, det går icke.
Det lustiga är att när man frågar varför så får man svaret - därför.
Jag älskar verkligen att få "därför" som svar. Det känns så... genomtänkt. Jag känner mig som min fyraåring rimligtvis gör när hon frågar mig varför hon inte får klättra upp på taket och jag inte är på mitt mest pedagogiska humör.
Jag gav mig inte utan försökte ändra till hämtning en gång i månaden, men det gick inte heller. Varför? Därför.
Jag spelade ut miljökortet, att det vore bättre att jag lämnade mina påsar själv än att en lastbil kom och gjorde det. Men nej. Varför? Därför.
Jag sa att jag kunde köpa en betalsäck och lämna mina sopor i. Nix. Varför? Därför.
Jag försökte på alla upptänkliga vis hitta kreativa lösningar på det här problemet men kom aldrig längre än till att det går inte, och varför då? Just det. Därför.
Sen, när jag verkligen kört fast, då frågade jag det som alla människor undrar när vi gör något. Frågan vi vill ha ett bra svar på för annars tappar vi lusten och surar ihop.
Vad får vi för att vi är bra på att sortera när avgifterna höjs ju bättre vi blir?
Nada.
Tro fan att folk är förbannade.
Veckans lista. Jag försöker se positivt på tillvaron ibland. Fem bra saker med december.
1) Julstjärnor och
ljusstakar. Allt med ljus.
2) Lucia. Det blir dagis och domkyrkan
i år igen.
3) Lussekatter.
4) Julmust. Helst i glasflaska, den stora blir
avslagen direkt.
5) Glögg.
Med alkohol.