Hur många journalister krävs för att byta en lampa?
Den gåtan funderade jag en hel del på i söndags.
Efter att varenda amatörpolis på Gotland blinkat åt mig i några veckor tröttnade jag på att köra omkring med trasigt halvljus. Bra karl reder sig själv, tänkte jag, och hur svårt kunde det egentligen vara?
Men, här är en sak som jag inte förstår. Vi har en tämligen ny bil, om än av billigare sort, och det är uppenbarligen flera stycken människor som har tänkt till en del kring design och funktion innan den sattes i serieproduktion.
Frågan är hur bra de tänkte när de konstruerade en bil på så sätt att man i princip måste lyfta ur motorn för att pillra dit en liten lampusling?
Antagligen, och det är en kvalificerad gissning, antagligen resonerade de som så att man ska lämna in bilen på verkstad. Vilket kostar betydligt mer än själva lampan.
Dock, som sagt, bra (och lite snål) karl reder sig själv och jag hade inte för avsikt att låta mig stoppas av att jag 1) inte ens fick ned handen mellan lamphållaren och den elmojäng som satt monterad bakom 2) en liten fjäderusling som satt som berget och 3) det faktum att jag inte kunde se vad mina fingrar höll på med.
Som ickeprofessionell hemmamicklare har jag vissa begränsningar förutom det faktum att mina tummar uppenbarligen sitter alldeles för nära centrum av handflatan. Bland annat har jag inget garage utan tvingas hålla till på en grusplan där man gör bäst i att inte tappa någon skruv för då är den väldigt borta omedelbart.
Där är det alltid kallt och mörkt oavsett när på året jag gör något, så när jag slinter och sopar fingrarna i exempelvis en trångt monterad lamphållare så slår jag mig fruktansvärt mycket.
Men. Bra karl, och så vidare.
Jag fick loss lampsatan till slut. Glädjen över det varade precis så lång tid det tog för nämnda lampa att ramla två decimeter ned och lägga sig någonstans under motorn.
Jag vet inte om ni försökt, men att ta sig in i en nyare bil underifrån när den står på marken är inte helt enkelt. Undrar ni om jag saknade min gamla nittifyrfemma då, Volvon som var så stor att jag kunde kliva ned i motorrummet och sätta mig bakom kylaren om jag ville, så är svaret ja.
Men koreanerna är utrymmeseffektiva. Och de har antagligen tänkt till. Det tog 20 minuter att lokalisera lampan och ytterligare fem att få den att likt ett slags tetrisspel trilla hela vägen ned till marken.
Att få dit den nya var precis lika svårt som att få ut den gamla, fast tvärtom.
Men återigen, bra karl och allt det där, så jag tänkte på vad de skulle sagt på bilverkstaden om jag kommit dit med detta nederlag. Jag skulle blivit en kafferasthistoria.
Så jag bet ihop och plötsligt, ett triumferande plopp och ett litet jublande klick och så satt den där utan att jag vet riktigt hur det gick till.
Jag vann, och gåtan som inledde detta fick sin lösning: Det krävs bara en journalist. Men det tar sjukt lång tid.
Sedan, eftersom jag är både irrationell och en extremt dålig vinnare, så gav jag bilen fingret innan jag gick in för att plåstra om knogarna.
Veckans lista. Motorfordon jag vill ha. I en framtid där jag har mycket pengar och ett stort garage.
1) Dodge Charger. Den elakaste muskelbilen.
2) Vespa. Modell äldre. Inte så elak, men söt.
3) Volvo Duett. Det gör inget om den är rostig.
4) Boss Hoss. En motorcykel med en V8 från Chevrolet med 355 hästar och 6200 kubik.
5) En flakmoped. Grön, med trampor.