Det är svårt att skriva en krönika och helt och hållet utelämna de just nu pågående Olympiska spelen. Det har ju sportsligt onekligen gått fantastiskt bra för Sverige. Ja, inom längdskidåkningen alltså. När jag var yngre svalde jag formligen all tv-sport som kom i min väg. Allt var av intresse utan någon som helst urskiljning. När jag gick på Solberga kunde jag exempelvis hela ishockeyns elitserietabell, med alla lagens målskillnad, utantill omgång efter omgång. I dag skäms jag över vilken jädrans knickedick jag var.
Med åren tog musiken dock över som mitt största intresse och jag har tvingats prioritera vad jag lägger min tid på. Dessutom är sportutbudet idag, på en sådan nivå att det inte går att ha koll på allt. Detta i kombination har gjort att jag har valt fotboll när det gäller betraktelser från soffan.
Men under OS blir jag dock som ung på nytt. Eftersom alla världens bästa spelare för en gångs skull får vara med samtidigt tycker jag att hockeyn är en av höjdpunkterna. Sen är det ju det här med skidåkning. Den sitter liksom i mina gener och jag är uppväxt med att det är något speciellt och äkta med dessa idrottare. Trots att det på vissa håll har förekommit rikligt med doping tycker jag att längdskidåkning är lite av sinnebilden av en riktig idrottare. Som gotlänning får jag ibland höra att jag inte begriper något om skidåkning. Nähä brukar jag svara, samtidigt som jag nämner jämnårige Jonas Lindgren som, om jag inte missminner mig helt, vann SM-guld för 14-åringar. Sen fortsätter jag med speedskiåkaren Roger Wickman som är typ världens snabbaste på att åka nerför en bergsvägg. Själv ligger min största sportsliga framgång i att mamma har erövrat DM-guld i längdskidåkning i Jämtland.
*************
Ikväll är det musik som gäller. Inte vilken fjantmusik som helst, utan vi pratar om ett liveframträdande med Riddarna. Det var länge sedan jag såg fram emot en spelning som jag gör nu. Om Peter Forsberg var min sista idrottsidol har jag i bandets gitarrist och sångare hittat en ny hjälte. Hans namn är Edward Forslund och han har något som jag verkligen avundas. Grabben är nämligen alltid glad och positiv. Han verkar leva efter tesen att ingenting är omöjligt utan allt är tvärtom istället möjligt. Ju svårare och jävligare läge, ju större utmaning verkar han tycka att det är. Dessutom håller han inte på med det så energikrävande vardagliga dumgnället som många med mig behärskar alldeles för väl. Bandet släppte förra veckan sin tredje platta och den har redan mottagit finfina recensioner från flera av landets tidningar. För er som skiter i schlagerdravlet har jag bara en sak att säga; inte missa! Detsamma gäller förövrigt nästa veckas spelning med INVSN.
*************
Att avsaknaden av bryggkaffe kan få så många att samtidigt gå bananas är minst sagt häpnadsväckande. Speciellt då det hela tiden funnits maskinkaffe tillgängligt. Det har alltså varit materialfel på stället jag befinner mig om dagarna.
*************
Veckans låt
2014-års version av Bruce Springsteens - The Ghost of Tom Joad.