Vi sov över i stugan, lilltjejen och jag. Vi brukar inte göra det så här års. Tyst och kärvt välkomnade huset oss när vi kom, en handskriven lapp med spretig barnstil på ytterdörrens fönster från sommaren som gick: Välkommen hem.
Bara sex grader inne mellan väggar tunna som papp, men varmt i hjärtat av att vara i huset på Smålandskusten. Pappa byggde det när jag var ett, nu är alla minnen mina.
Vi slog på elementen, tände brasa, värmeljus, kronljusen från Ikea. Värmde vita bönor och åt mellan bruna vävtapeter, gick promenader över barr och mossa; de stigar som är linjerna över min uppväxts somrars öppna hand. Vi hoppade på klipporna och hörde det salta vattnet väsa i Kalmarsund och där ute, i svagt blått: Blå Jungfrun, så nära att det gick att smeka över hennes rygg.
Korta dagar i dova toner; allting var brunt och grönt och grått och orange. Isvita minusmorgnar, solen som silades mellan gula björklöv. Tysta nätter, två stockar som sov.
Vi tog bilen tio mil inåt landet och i radion talades det om tillväxten inom handeln och jag tänkte "det här är vansinne". Att konsumera ihjäl sig räddar inte vår sårade jord, endast handlarna blir lyckliga av denna destruktivitet. Tio mil längs Emåns lopp. Till mitt land, där jag känner alla gator, där jag kommer från.
Tallarna stod trettio meter höga över Skogskyrkogården, där borta suset från genomfartsleden, och jag tände två gravljus i minneslunden där mor och far så uttryckligt bad att få ligga; Du ska inte bejhöva ha en massa bekymmer med en grav, Magnus.
Jag pratade med dem en stund, lilltjejen sa att hon saknade dem och att hon ännu inte riktigt bestämt sig var hon vill bli begravd, vi hälsade från livet och det var högtidligt, det var varmt och det var vackert.
Sedan, när vi kom tillbaka till kusten, var stugan varmare och vi åt potatischips och firade Höstlovslördag och såg Pugh i "Så mycket bättre" på tv.
Pugh hade rosa badbyxor när vi gick på babysim tillsammans. Han var enda farsan som själv åkte i babyrutschkanan, då dånade det mellan kakelväggarna.
Han var lite av en uppväxtidol och det var kul att höra hans sånger tolkas av andra. Jag tycker mycket om Pugh och hans musik.
Där ute var det kolsvart. Vi gick en ficklampspromenad under den fräkniga natthimlen; Karlavagnen, Orions bälte.
Det var det allra sista av sommar. Det var det vemod jag alltid känner och skriver om, likadant varje år. Stugan bommas och vattnet stängs av, gästboken, husets egen loggbok, skrivs i för sista gången för säsongen.
Alldeles tyst, inte ett ljud. Bara minnen av hammarslag och skratt, av badplask från vikens vatten.
Sedan tog vi båten tillbaka. Nattpytt. Lilltjejen somnade på golvet. Ännu en tid av våra liv var till ända.
Magnus Ihreskog