När jag växte upp lärde jag mig skelettet i Stockholms geografi genom att lyssna på Ulf Lundells låtar och texter. Jag besökte inte i Stockholm förrän jag var 18, faktiskt, Göteborg var storstaden man åkte till där jag bodde.
Men en slags sightseeing blev det vid grammofonen: Zinkensdamm, Hornsgatans öde stråk, Kaknästornet, 46:an ner till Sture, Tantolunden, Riche och Grand.
Som denna hågkomst plötsligt slog mig när jag en dag spisade skivan ”Ripp Rapp” slog mig också nästa tanke: vem och vad gav mig en första kännedom om Gotland, där jag satt i min småländska småstad?
Jo, som jag minns det, så många år senare: Tommy Wahlgren hade hår som blåste i vinden när han ledde ett tv-program vid ringmuren, artisten Peter Lundblad var där och ville bli tagen till havet.
...och Bysarna när de varvade sina speedwaymotorer. De kom så jädra långt bortifrån när de körde mot Njudungarna så de kunde lika gärna varit ryssar. Fascinerande, farliga, och båt hade de åkt!
Ainbusk Singers i den där Expressen-artikeln, jag tror det var 83, revysensationen från Gotland, fyra brudar hetare än heta, drömmar i svartvitt för en viril 21-åring.
Snabbköpskassörskan, så klart. ”Hon” som låg som en filt över Sverige. En gång intervjuade jag Ringbom på Visfestivalen i Västervik.
Och så höll jag lite koll när exotiska Visby Gute spelade allsvensk handboll. Jag vill minnas att de ofta låg sist i Sportspegelns söndagstabell.
…och så hade ju pappa legat i Katthammarsvik under kriget så de historierna hade jag hört. Iskalla vintrar, iskall gröt, tjärade skidor.
Midsomrarna på Kneippbyn 1982 och 1983, tält och öl, mina första riktiga ö-besök. Jag hade för all del varit här och cyklat med pappa när jag var 13 eller nåt. Jag har ett instamatic-kort på mig i Fiskargränd. Jag har Lee-jacka och en gul Crescent.
Men midsomrarna; discotek Space och sommarfling med en tjej som gick till final i en Miss Wet T-shirt-tävling. Det fanns sådana då. Vi har kontakt på Facebook nu. Jag skriver inte vad hon heter, tror inte hon vill det. Fast av den flingen är det inte i första hand Gotland jag minns.
När jag till slut flyttade hit var det december och gryningsdimma och så körde jag fel när jag kom upp för det som jag sedan lärde mig heter Gutebacken för varken Di Sma Undar Jårdi eller ens Susanne Alfvengren hade ju speciellt mycket geografi i sina låtar. Smaklösas gotlandsguidning hade jag ännu inte tagit del av.
Helt ofattbart egentligen att jag blev kvar.
Magnus Ihreskog