Kränkt är tydligen det man ska vara i år. Kränkt är det nya svart.
Man kan vara kränkt över något som händer eller något som inte händer. Oavsett vilket är man kränkt. Då är man åtminstone något. Spelar ingen roll vad det handlar om.
Förra veckan gick blyga svenskar som annars har svårt att göra sina röster hörda helt bananas. Tusentals gick man (och kvinna) ur facebookhuse för att skrika ut sitt missnöje. Kränkta.
Man kunna tro att det handlade om en riktigt stor fråga med tanke på det uppskruvade tonläget. Något om samhällets utanförskap, om kvinnoförtryck, om svälten i tredje världen eller åtminstone någon form av mindre katastrof.
Men nej.
Det handlade om en docka. En tecknad docka. I ett tv-program.
Att tänka efter före är inget man gör varje dag om man vill vara med i klubben för kränkta svenskar, men jag vill inte vara utanför här.
På allvar, jag är kränkt. Kränkt över att så många är kränkta över att Disney klipper bort några sekunder i en film. Jag är kränkt över att folk orkar engagera sig i att den svarta dockan som alldeles uppenbarligen är från en helt annan tid än vår måste vara få kvar.
Jag är kränkt över att facebooksidan som skapades till dockans räddning på några timmar fick fler anhängare än Rädda Barnens sida.
En tecknad docka som okejstämplar sig själv i rumpan och skriker ”Mummy” är tydligen det allra viktigaste på hela jävla julafton för tusentals svenskar.
Kränkt sa Bill. Kränkt var ordet sa Bull.
Disney har pedagogiskt försökt förklara att dockan är från en annan tid och att den kanske inte riktigt passar in i dagens värderingar. Till svar från den kränkta massan får företaget eftertänksamma kommentarer som ”horungar” och ”dra åt helvete” i finaste Sverigedemokratstil.
Riktiga avsändare med namn och bild tycker alltså att ”horungar” är ett bra ord att skriva i ett kommentarsfält. Å andra sidan, det säger kanske en del om de som nu mobiliserat sina krafter till kamp för vår svenska tradition att titta på amerikansk tecknad film från kolonialtiden.
Men lyssna nu. Så här är det:
Samhället utvecklas. Kultur utvecklas. Traditioner utvecklas. Det som är värt att bevara bevaras, och det är våra barn som bestämmer. Vill de låta killar vara lucia kommer killar få vara det. Vill de sjunga pepparkaksgubbevisan kommer de att göra det.
Jag tycker, till exempel, att man visst kan sjunga psalmer vid skolavslutningen, men om kommande generationer inte vill så blir det inte så. Det är okej. Min identitet hotas inte av den saken.
Fåniga blir vi först när vi tvingar våra barn att titta på tecknat klockan tre varje julafton när de tittar på tecknat dygnet runt varje annan dag på året.
Fånigare blir vi när vi i vår rädsla över att förlora greppet kallar Disney för ”horungar” för att de klipper bort en rasistisk docka.
Fånigast blir vi när vi på allvar hävdar att vår svenskhet kränks.
Kom igen nu. Kom in i matchen. Ge ditt barn ett fadderbarn. Gör något vettigt av din tid på jorden. Logga ut. Andas. Perspektiv.
Sluta vara så kränkt.
*Veckans lista. Det här är årets sista lista, nästa onsdag är det annandag och då kommer ingen tidning. Därför, fem personliga höjdpunkter under 2012.
1) Seglingssegern med tvåmänningen i Västergarn i juli.
2) Kappelshamns vinst mot seriesegraren Roma hemma på Snäckersvallen i fotbollsfemman.
3) Sommarbad vid Gnisvärd.
4) Grilldagen med vännerna hos Danne och Jessica i somras.
5) Att båda ungarna lärde sig cykla.