Det händer att jag tycker det finns för mycket
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Men likväl är det så. Det är bara att gilla läget, det svalnar ju så småningom.
Jag tänker på det ibland. Vilka som har det och när.
Under riksdagsdebatterna man kan se på tv, i underhållningsprogrammen, på färjan, folk jag möter på stan.
Det kan bli roliga tankar.
* * *
Tänk om man var på middag och middagsvärden föreslog att det var dags att lätta på klädseln och så tog han av sig byxorna!
JAG HAR BESTÄLLT en dvd-box med "Kojak"-deckare.
* * *
Min son gör ibland v-tecken när han släpper en fjärt och jag vet inte riktigt vad jag ska tro att det säger om de förebilder han har under sin uppväxt.
EN GÅNG BODDE jag som utsänd journalist en vecka på Hotel Hilton i det myllrande Aten. Där brukade jag somna till en grekisk version av P1 på radion. Lugnt prat utan att jag förstod ett enda ord.
Det är många år sen nu men fortfarande använder jag mig av den metoden när det är möjligt och jag inte kan sova. Nåt finskt om det finns eller nåt annat jag inte förstår.
Bara en ljudmatta utan innebörd i orden, så lugnande.
* * *
Det är naturligtvis väldigt onödigt omoget fånigt ointressant att skriva om att vakna med...ja... men ingen annan skriver om det, så vitt jag sett, och då vill man ju vara till er tjänst. Det är svårt att sticka ut i dag.
JAG HAR BLAND hyllorna i affären noterat att riskakor kan ha smak av yoghurt, gräddfil, pizza, ost, majs och det händer därför att jag tycker det finns för mycket av allt.
* * *
Det här är en spalt som jag inte borde skriva för att jag har inget att säga, men däremot har jag ett utrymme att fylla. Och för det får jag betalt.
"KOJAK" VAR KUNG i fredags-tv när jag växte upp, med sin godisklubba och sin blänkande fint. Hårdare än Sam McCloud, än Columbo, Cannon, Baretta och Ellery Queen tillsammans. Kort och gott: stenhård. Återstår att se om han är lika stenhård nu, 30 år senare.
* * *
Det är inte så enkelt alla gånger, kan jag berätta för er som aldrig får det. Ni tror kanske vi kan styra men det levs ett eget liv och det bästa vi kan göra är att sätta oss med benen i kors och tänka på gödel.
„Den här spalten skrevs i början av september, men ratades. Den höll inte måttet. För dålig Ni förstår varför. Det är alltså en aldrig tidigare utgiven råversion som publiceras här på Bsidor.