Det gäller att vara med - och att synas

Gotland2008-07-11 04:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Mona Sahlin kallar Almedalsveckan för politikens Hultsfredsfestival.
Eva Bofride har jämfört med schlagerfestivalen.
Själv får jag förnimmelser till ett världsmästerskap i någon av de större idrotterna.
Samtliga dessa evenemang har det gemensamt att det handlar om föreställningar där det gäller att vara med och det gäller att synas även för dem som är med utanför själva huvudarenan.
Jag har aldrig tidigare upplevt
Almedalsveckan inifrån.
Nu vet jag ungefär hur det är, och det är lätt att dra paralleller till Hultsfred, schlagerfestivalen, ett VM eller varför inte en konsert med Bruce Springsteen. Det är shower som drar till sig människor som tycker om att vara med där det händer.
Jag har sett och lyssnat till de flesta politikers tal, det enda som skiljer deras framträdande mot en konsert är att det inte blir något extranummer. Annars har det handlat om underhållning. Trogna parti-anhängare har kommit och lyssnat, och fått höra det de förmodligen ville höra.

Jag har varit hyfsat aktiv under hela veckan och varit på flera föreläsningar. Det började redan i söndags med invigningen av veckan på Wisby Strand. Behållningen var Eva Nypelius när hon red in på scenen på en häst och sa: "På Gotland är allt möjligt". Så sant, så sant.
Jag lyssnade på Svenska Spels "Spelsnack" med Margareta Winberg. Det viktigaste meddelande Margareta Winberg hade var att den vd som just nu håller på att rekryteras MÅSTE bosätta sig på Gotland. Det tror jag är väldigt viktigt. Om inte cheferna vill bosätta sig här, vilka ska då göra det för att vi ska vara 65 000 om 17 år?

Jag har också varit och lyssnat på företrädare från Södertälje kommun som pratade under rubriken "Välkomna hit, svartskallar". I en alldeles för liten lokal trängdes alldeles för många människor.Det blev väldigt mycket prat från arrangörens sida. Södertälje hade ett ambitiöst program med sex irakier som flyttat till Södertälje, plus alla kommunalråd plus några till.
Det blev lite för mycket av det goda. Själv hade jag nöjt mig med att lyssna på Anders Lago, numera välkänd kommunalpolitiker sedan han var i Washington och talade öppet om att USA borde ta emot flera irakiska flyktingar. Södertälje har tagit emot 7 000 flyktingar från Irak, USA och Kanada knappt 1 500. Anders Lago är en intressant person, och man borde ha gett honom betydligt större utrymme
under det här seminariet.
Nästa vecka är det Stockholmsveckan. Vad jag förstår är det en vecka man inte bör vara i stan. Men dessvärre jobbar jag hela veckan och är tvungen att vara i Visby, vilket betyder öronproppar i på natten.

Förra veckan kastade jag ur mig att FC Gute modell 2008 skulle vinna med
5-1 mot Sveriges silverlag modell 1958. Jag står fast vid detta.
Jag har förstås fått en hel del mothugg (det är faktiskt ingen som mejlat eller ringt mig som sagt att de tror som jag).
Astrid Hansson ringde och frågade mig vem som skulle göra FC Gutes mål. Hade faktiskt inget svar på just den frågan.
Berndt Forsberg var inne på samma linje: "Spelar vi med dagens regler kan det i bästa fall bli 0-0 när Kurre (Hamrin) och Nacka har fått halta av planen. Men 58-laget skulle förmodligen vinna allsvenskan tämligen lätt i fall de spelade med dagens förutsättningar och gårdagens regler."
Lars Grundemark skriver: "50-talets spelare var grabbar som arbetade hårt vid sidan av fotbollen och de hade en helt annan hårdhet i kroppen än vad dagens bortklemade hamburgergeneration har att komma med".
Bert Nordin har uppfattningen att 58-laget skulle vinna lätt. "Vad gäller -58 års landslag så undrar jag om Gute ens skulle få låna bollen så ofta av spelare som Nacka och Gren..."
Några intressanta axplock. Men som jag skrev förra veckan. Det finns inget rätt eller fel, eftersom vi inte har en aning om hur det skulle sluta. Däremot är det helt fritt att spekulera.

Var finns respekten? 10-15 ungdomar i 16-årsåldern attackerade polisen natten mot torsdag för att frita en kamrat. Fullständigt sanslöst.

GT-sportens Per Wallstedt satt med i tv-soffan i fyrans sportpanel i måndags. Per hade mörkat sin tv-debut för oss arbetskamrater. Jag har dock sett programmet i efterhand på webben, och kan bara konstatera att Per var alldeles lysande och var en perfekt motvikt till åsiktsmaskinen Lasse Anrell. Per bjöd på djupa analyser och visade upp en sportbredd som tog oss med långt utanför Gotlands gränser.

Trevlig helg!







Läs mer om