Överallt krigsrubriker om börsras, världsekonomisk kris och hela länder som står på ruinens brant.
Summor så stora att det blir obegripligt går upp i rök på några sekunder, samtidigt som jag mer eller mindre desperat försöker sälja en begagnad Volvo för 17 000.
Det är olika det där med pengar och pengars värde, slår det mig.
Jag är inget ekonomiskt snille. Aktier, börskurser och sånt har alltid varit rena grekiskan för mig. Just "grekiska" är lite lustigt i sammanhanget, eftersom ekonomi verkar ha varit rena grekiskan även för grekerna, sett till deras statsfinanser.
En gång blev jag faktiskt erbjuden fast reporterjobb på Dagens Industri, men tackade nej eftersom jag länge trodde att en hedgefond var en slags trädgårdsväxt.
Men världsekonomi är inte begripligt, oavsett vad de säger. Jag fattar inte hur det hänger ihop. Fattar inte hur ett nyss lovande och eftertraktat företag kan förlora i princip hela sitt värde över en natt, som om det aldrig funnits.
Inte heller fattar jag varför det känns som att det alltid är tredje man som drabbas. Det är inte börsmäklarna eller industrimagnaterna som får gå till pantbanken.
Nej, det är pensionssparare i Lau och underleverantörer i Hemse som tar smällen.
På Wall Street har företagen ökat sina vinster, trots att allt står i ruiner omkring dem.
Jag brukar säga att jag gillar marknadsekonomi, att efterfrågan styr tillgången och priset. Men ju mer jag inser att jag inte greppar den stora bilden, desto försiktigare blir jag med att strö generella uttalanden omkring mig.
Jag tycker att min hushållsekonomi är enkel. Mina tillgångar styrs i princip av två faktorer - räntor och bensinpris. Höga räntor betyder dåliga tider, vilket leder till det något motsägelsefulla faktum att lågkonjunktur är bra för mig.
Det är när den här känslan av otillräcklighet, att jag inte riktigt förstår, slår mig som jag tänker att det kanske var bättre förr ändå. När man bytte varor och tjänster med varandra, när man betalade kontant och när USA låg långt bort på riktigt.
Sedan läser jag att Skatteverket ska börja granska loppisar eftersom det finns en och annan som inte deklarerar alla sina sålda udda kaffekoppar och begagnade barnvagnar. Jag läser att det är ett problem att man, framför allt på landsbygden, fortfarande har en naturaekonomi där man byter saker med varandra och anarkistiskt struntar att fylla i blanketter med märkliga bokstavskombinationer.
Lagar du vattenpumpen på min bil så fixar jag ditt elstängsel. Om jag får din gräsklippare så får du en dunk dricke och en femhunka.
Nej, jag uppmuntrar inte skattefusk. Men jag ska vara ärlig och säga att jag har viss förståelse för hur saker och ting fungerar i verkligheten, långt från Wall Street och hedgefonder.
I synnerhet när jag ser att Stockholmsbörsen förlorat flera hundra miljarder kronor i värde på några dagar.
För då känns det som att vi har större problem än loppmarknader och byteshandel att bry oss om.
Veckans lista. Fem favoritdofter.
1) Torrt gräs och barr. Så som det luktar när man går genom en gotländsk skog i juli. Det är sommar för mig.
2) Nybryggt kaffe. Ingen slump att det är ett homestyling-tips om du ska ha husvisning.
3) Tjära. Också det sommar.
4) Linolja och terpentin. Så luktar vår tvåmänning.
5) Solvarma barn. Mina barn. Jag hade känt igen dem på lukten bland hundra andra.