Ever get the feeling you´ve been cheated?! Johnny Rottens klassiska avslutningsord på punkgruppen Sex Pistols sista konsert, i San Fransisco 1978. En epok var över, allt hade varit ett spel. Har du någonsin haft känslan av att vara lurad?!
Och så är det naturligtvis. Alla går vi runt och luras. Så mycket det finns att dölja, i stort och smått.
Tänk om vi alla slutade med det. Om vi var rakt ut ärliga. Vad skulle hända då? Tillvaron skulle kantra, tror jag. Dagarna bli som att dra kinden längs en ohyvlad bräda. Kantigt, vasst...outhärdligt.
Jag är själv en av dem som inte säger som det är. Du vet, på restaurangen: Smakar det bra? Det gör det inte alltid, men mitt svar blir alltid detsamma: Jodå tack.
En gång har jag skickat tillbaka en portion fish&chips för att fisken var kall, men i övrigt: Jo tack, utmärkt.
Vi har formats med åren, kantigheten slipad, en människa som alltid säger vad den tycker blir en besvärlig människa. Jag har träffat några som är sådana, de är jävligt jobbiga.
Allt vi tvingas göra i livet som vi inte vill. Treåringar säger ”vill inte” och sitter kvar under bordet. Var blir alla de anarkisterna av? Vi vuxna har lärt oss vara politiskt korrekta och genomför det vi har att genomföra fast vi ibland inte vill. Står ut med energitjuvar, går på möten vi tycker är trista, engagerar oss i det ena efter det andraför att vi ”måste”. Som om vi, nej, jag, inte lärt mig ordet ”nej”.
För ibland tar det emot.
Världen svartnar, orken tar slut, lusten är borta.
Det är så mycket jag gör som jag inte har lust med. Jag måste bli bättre på att rensa och att säga just nej.
Det här är en sån dag när jag bara vill gå hem, ta nya tag en annan dag. Orkar inte just nu. Vill inte. Måste lära mig att vara ärlig mot mig själv. Jag vill bara hem och ligga sked med min älskade, men munnen mot hennes hals, det är det enda som är viktigt.
Jag har faktiskt inte lust att skriva den här spalten nu.