Det fanns husbock i vartannat hus på Gotland under 50-talet
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Vid mötet lästes upp det protokoll som fördes den 11 april 1932 då man beslöt att Hejde bygdegårdsförening skulle bildas. Hejde var en av de första bygdegårdarna, om det inte rent av var den första, som byggdes på ön, sade lantbrukare Birger Pettersson, Kvie, som blev första ordföranden. Virket till huset skänktes delvis av bönderna i socknen och sedan köpte man en post billigt av kronan. Året innan i december hade den stora stormen gått fram vilket fört med sig massor av stormfälld skog.
A J Marcusson och Oskar Kvarnstedt byggde huset efter ett kostnadsförslag av 900 kronor, skrev Gotlänningen. Utöver detta skulle föreningen bistå med hantlangningshjälp och takpåläggning. Vid starten fanns det 30 medlemmar och i början av 1933 invigdes bygdegården. 1948 tog eldsjälen Sven Åkerbäck, Tass, över ordförandeskapet. 1950 byggdes bygdegården till eftersom den var i minsta laget.
Bygdegården var den första på ön som fick en scen stor nog för att räcka till för Riksteatern. Tidningen skrev att Hejde bygdegård var en av öns förnämligaste samlingslokaler.
DET VAR FORTSATT snökaos på Gotland för femtio år sedan. Måndag-tisdag 10-11 mars drabbades Gotland av en snöstorm som var ännu värre än vinterns tidigare. Rälsbussen norrut från Visby på måndagskvällen kom inte längre än till flygfältet där den fastnade i snödrivorna. För att hålla motorn i gång och undvika frysskador på maskinen tvingades föraren att övernatta i rälsbussen. Först på tisdagsmorgonen kunde rälsbussen dras loss med hjälp av två lokomotorer.
Rälsbussen som satt fast på flygfältet skulle egentligen ha stått i Lärbro över natten och på morgonen kört tillbaka till Visby som "skoltåg". Nu fick man i stället sätta in landsvägsbussar till Visby; en över Tingstäde och en från Stenkyrka. Men till Martebo gick det inte att komma fram med någon buss på grund av de igensnöade vägarna.
På Broväg ut från Visby fanns i höjd med flygplatsen två till tre meter höga snödrivor. Stadens starkaste plogbil som på måndagskvällen försökte öppna vägen hamnade i diket och måste dras upp med bärgningsbil. På tisdagsmorgonen dirigerades plogbilen mot Hästnäs för att hjälpa fram skolbussen men hamnade på nytt i diket medan skolbussen satt fast i snön.
Gotlandsbåtarna blev liggande i hamn på måndagskvällen på grund av snöstormen och även tisdagsmorgonens flyg till Visby fick ställas in; landningsbanan var inte röjd från all snö förrän vid middagstid.
"Vi orkar snart inte längre", klagade snöröjningspersonalen i Visby som gång efter annan fick arbeta dubbla skift och bara sova några timmar per dygn.
Men bara några dagar senare var det dags igen. Nu var det järnvägen österut från Visby som drabbades hårdast. Det så kallade skoltåget från Roma kom tre kvart försenat till Visby på fredagsmorgonen och två rälsbussar som sänts ut från Visby för att hjälpa skoltåget kom inte längre än till Länna respektive Krookska dungen innan de körde fast i snön.
I MARS 1958 beslutade stadsfullmäktige i Visby att det skulle byggas en simhall intill Solbergabadet. Kostnaden beräknades till 1 125 000 kronor. Simhallen skulle ersätta det gamla varmbadshuset intill Almedalen, i dag lokaler för studentkåren, och vara till inte bara för skolbarnen utan för alla stadens invånare, poängterades det.
ÄVEN FÖR FEMTIO ÅR sedan hade tidningarna särskilda temasatsningar. Men eftersom Gotlänningens standardformat då var åtta sidor kunde temasatsningarna bli mycket dominerande. Onsdag 12 mars 1958 var tre av Gotlänningens åtta sidor fyllda av texter och annonser om bostadsbyggandet på ön.
Egnahemsbyggandet hade mattats av. 65 egnahem hade byggts under 1957 mot 84 året innan. Avflyttningen från ön liksom ökade byggkostnader angavs som troliga orsaker. Det fanns ett stort behov av att modernisera det gotländska småhusbeståndet och förse husen med centralvärme. Både vatten och avlopp saknades i många gotländska hus. "De stora manbyggnaderna ute i våra magra strandsocknar är ett stort problem i fråga om moderniseringar, därför att byggkostnaderna många gånger hotar att överstiga vad de torftiga jordbruken någonsin kan orka med att förränta" skrev Gotlänningen.
Ett annat stort problem var husbocken. "Minst vartannat hus på Gotland hyser den fruktade insekten som äter sig igenom trossbottnar, bjälkar och väggar så att till sist hela hus brakar sönder och samman. Han äter lika bra i kyrkor som skolhus, bostadshus och ladugårdar. Allt kan se så oskyldigt ut. Det yttre skalet av brädet och bjälken lämnar han kvar, likaså knaggarna, men sedan är det bara mjöl inuti."
Men nu skulle husbocken klämmas åt. Firman O S Björkman hade startat en särskild avdelning för husbockssanering och anställt byggmästaren Klas Lydahl, Bjärges, den gotländska husbockens fiende nr 1, enligt Gotlänningen.
I södra Visby skulle ytterligare en bostadsrättsförening komma i gång med radhusbebyggelse. Det var bostadsrättsföreningen Tunstigen som skulle bygga totalt 72 lägenheter varav 37 beräknades bli klara under 1958.
Södra Visby hade sedan några år tillbaka fått flera bostadsrättsföreningar som byggt radhus. Lansen med 32 lägenheter hade blivit klart 1954, Huggaren 5 med 35 lägenheter året därpå och Huggaren 6 med 72 lägenheter 1957. Och nu skulle Tunstigen starta. De gotländska radhusen hade väckt uppmärksamhet för sina förhållandevis låga kostnader. Hundratals kommunalmän från hela landet hade kommit på studiebesök till radhusbyggena i södra Visby och arkitekten Bertil Ahlqvists arkitektkontor projekterade nu liknande byggen i hela landet.
GOTLANDS TRÄDGÅRDS- PRODUKTER kunde se tillbaka på en mycket bra odlingssäsong 1957, som helhet betraktat den bästa på flera år. För konservärtor och gurkor blev det rekordskörd och även fruktodlingarna gav bra resultat. Det enda egentliga problemet hade drabbat jordgubbsskörden på grund av häftiga gråmögelangrepp. Antalet medlemmar hade under året ökar med 233 till 2 086.
PÅ ÖSTERBY I VISBY invigdes Andelsslakteriets nya Livdjurshall. Dessförinnan hade de månatliga livdjursauktionerna hållits utomhus men nu kunde för första gången både djur och publik vara under tak. Invigningsauktionen drog stor publik men det var sämre med köplusten. "Man kunde köpa förstklassiga kor för 1 100 - 1 200 kronor och flera av korna återropades", rapporterade Gotlänningen.