Det Àr vÀldigt elakt att tuta pÄ övningskörande
Det hĂ€r Ă€r en krönika. Ă
sikterna i texten Àr skribentens egna.
Det gick ganska bra nÀr jag tÀnkte pÄ krokusar, den första glassen i solsken samt att slippa vinteroveraller och leriga stövlar. Men sen tittade jag ut genom fönstret och dÄ regnade det snö utanför. VÄrkÀnslorna dog.
Nej, istÀllet kÀnner jag för att GnÀlla. Och det tÀnker jag Àven göra.
Jag tĂ€nkte börja med att inte bara gnĂ€lla, utan med att rent av utfĂ€rda en liten förbannelse över en viss grupp av mĂ€nniskor som lever och verkar mitt ibland oss i samhĂ€llet. NĂ€mligen De Som Tutar PĂ„ Ăvningskörande!
OKEJ att man tutar om den övningskörande gör allvarliga fel och riskerar trafiksÀkerheten, men att drabbas av ett ofrivilligt motorstopp pÄ utfarten frÄn Willys Àr inte vad jag kallar för direkt trafikfara. Det Àr bara en liten miss och det Àr dÀrför rent av ELAKT att börja tuta och blinka pÄ den stackars stressade övningsköraren.
Vidare ska jag gnĂ€lla pĂ„ Ingrid ThunegĂ„rd som dissar (dissa = förakta, se ned pĂ„, sĂ€ga nej till, etcetera) ungdomar, sĂ€rskilt journalistikstuderande sĂ„dana, ganska hĂ„rt i sin krönika i Gotlands Folkblad i torsdags. Eller, jag blir egentligen inte klok pĂ„ om det ĂR en diss eller inte, men det som gör mig gnĂ€llsugen, Ă€r nĂ€r Ingrid hĂ€vdar att ungdomar/journaliststudenter inte lĂ€ser varken skönlitteratur eller dagstidningar lĂ€ngre och inte lyssnar de pĂ„ Sveriges radio heller. Jag blir oerhört barnslig nĂ€r jag lĂ€ser dessa "fakta" och vill skrika att JAG i alla fall lĂ€ser skönlitteratur!
JAG lÀser dagstidningar och inte bara nöjessidorna i Expressen. JAG lyssnar pÄ Sveriges radio, nÀrmare bestÀmt Sveriges radio P3- kanalen för ungdomar, som innehÄller bÄde roliga och smarta och intellektuella program samt en jÀkla massa bra musik.
Och trots att Àven jag Àr ett stort "fan" av ordet "skit", sÄ Àr en av mina absoluta favoritförfattare Ivar Lo-Johansson. Jag har lÀst skitmÄnga av hans böcker och de Àr verkligen skitbra. Mobergs ocksÄ för den delen. Och Boyes sÄklart. Och jag kÀnner jÀttemÄnga ungdomar som Àr som jag och inte bara lyssnar pÄ Mix Megapol och lÀser löjliga pocketböcker av Marian Keyes.
Ingrid skriver Àven "dagens journaliststudenter lyssnar sÀllan eller aldrig pÄ Sveriges Radio, Àn mindre lÀser de dagstidningar. Med man kan vara sÀker pÄ att de ha egna bloggar". Anar jag en viss sarkasm nÀr det kommer till bloggandet? Det Àr ju inte klokt vad Àldre mÀnniskor stör sig pÄ det dÀr med bloggande! Jag har skrivit det förut och jag skriver det igen: bloggandet Àr en fantastisk form av demokrati.
Bloggarna ger alla mÀnniskor, inte bara politiker och gubbar och tanter med fint sprÄkbruk, rÀtten att uttrycka sig och göra sina Äsikter hörda.
I bloggvÀrlden sitter inga svensklÀrare och dissekerar ens meningsuppbyggnader, nej, dÀr kan man uttrycka sina tankar och Äsikter i stundens hetta, utan att behöva oroa sig för röda anmÀrkningar i marginalen. BloggvÀrlden Àr full av sÀrskrivningar, felstavningar och svÀrord och jag tycker att det Àr alldeles underbart.
Och visst, debattforumet pÄ helagotland.se Àr Àven det en form av demokrati, en liten dock, eftersom det, i princip, Àr samma mÀnniskor som stÄr för alla debattinlÀgg.
En person som bloggar pÄ helagotland.se rÄkade i ett inlÀgg antyda att dessa mÀnniskor inte verkar ha sÄ vÀrst mycket till liv, dÄ de mest verkar hÀnga framför sina dataskÀrmar för att fundera ut "fyndiga" smÄ inlÀgg till forumet. (obs: hon/han uttryckte sig dock lite trevligare) Sedan fick blogginnehavaren ursÀkta sig för det lilla övertrampet, för sÄ fÄr man ju inte sÀga! Inte antyda att dehÀr mÀnnen (för inte hÀnger det mÄnga kvinnor pÄ helagotland.se) inte har nÄgra liv.
Att de Àr sorgliga mÀnniskor. Och det tÀnker inte jag heller göra. Men jag hÄller med den skaran av mÀnniskor som tycker att nivÄn pÄ "debatten" Àr sorgligt lÄg. Det gör jag.
Nu ska vi vĂ€l Ă€ndĂ„ avsluta lite glatt?! Jag satt och mös mig igenom hela första akten av Gotlandsrevyns senaste förestĂ€llning "Ălva". Den var som en enda lĂ„ng, ljuvlig serenad av dissar, ironiserande och filosoferande över det gĂ„ngna Ă„rets stora samtalsĂ€mnen hĂ€r pĂ„ ön.
Ăven herrarna pĂ„ helagotland.seÂŽs debattforum fick vara med pĂ„ ett litet briljant hörn. GĂ„ och se den genast!
Och sÄ har jag blivit med sÀng! Jag och sambon har köpt oss en riktig dubbelsÀng, utan skarv emellan sÀngarna!
Det hela kÀnns oerhört vuxet. Och praktiskt!
Nu kan man ju bara, lite elegant, rulla över till den andre nÀr man kÀnner för lite trevligheter, istÀllet för att tvingas baxa/kravla/skutta sin stora gravidmage över en djup skarv!
Det var vÀl ett fint och glatt avslut pÄ denna krönika?!