19 augusti
Startar min resa 05.13.
En fantastisk morgon, vindstilla, sol och lätta höstdimmor över åkrar och gärden.
Jag kör genom Fide, Näs och Hablingbo, passerar Sproge kyrka. Men först i Fröjel, efter nästan fem mil, ser jag den första bilen. En jeep kör ut från gamla affären söder om kyrkan. Och i Klintehamn ytterligare två bilar. Jag andas ut. Ett tag trodde jag att allt liv på ön var utplånat nu efter turisternas flykt tillbaka till vardagens armod och slaveri på fastlandet.
Fortsätter resan mot färjan till Oskarshamn och sen vidare ut i världen.
I alla fall till Skåne.
–
Varför blir en helt vanlig simpel punktering alltid ett heldagsjobb för mig? Alltid.
Det har varit ovanligt många punkteringar den här sommaren. Vädret? Många grusvägar? Slitna däck? Man undrar.
Plockar fram nödvändiga reparationssaker. Kränger av däck och slang. Pumpar och lägger slangen i vattenbad. Hittar hålet. Lagar hålet med lim och lapp. På med slang och däck. Pumpar. Går in och fortsätter frukosten. Ut igen för att starta den tidiga cykelturen. Däcket platt!
Jag borde naturligtvis låtit hela slangen passera genom vattenbadet, men hur vanligt är det med två punkteringar samtidigt? Gör om hela proceduren vilket enbart resulterar i ännu en punktering, den här gången orsakad av den där manicken man kränger på däcket med.
När sedan allting upprepas ytterligare en gång låter jag cykeln stå upp och ner och skämmas till eftermiddagen. Då tar jag hjulet och åker upp till cykelreparatören, som sätter på en ny slang och visar mig hur man ska kränga på däcket utan en sån där manick som hela tiden orsakar nya hål.
När allt äntligen är klart är det VM i friidrott på TV, så det blir ingen cykling den här dagen. Och lika bra är det, då blir det i alla fall ingen ny punktering.
–
Jag är på väg för att träffa den skånskt skorrande delen av släkten. Min London-baserade bror fyller 60 år och han och tre kompisar har cyklat hit från London. Den cykelturen har Totte, min bror, planerat i många år. Tanken var att han skulle cykla hit för att fira pappas 100-årsdag och sin egen födelsedag fyra dagar senare.
Så blir det nu inte eftersom vår pappa dog ett år för tidigt. Men fest ska det bli ändå.
–
Läser att Visby även vann den här sommarens solliga. För vilken gång i ordningen vet jag inte. 522 soltimmar. Inte illa.
Men det är något lurt med den här ligan. Tvåa, eller om det var trea, kom ölands norra udde. Inte Borgholm som är ölands enda stad.
Men på Gotland är det Visby som räknas, inte någon av de solrika uddarna.
Jag är tämligen säker på att vid Hoburgen har solen lyst betydligt mer än 522 timmar den här sommaren. Har inte väderobservatören ArendtEngström där nere rapporterat ordentligt, eller vad är de fråga om?
–
Tänkte först låtsas som ingenting eftersom ingen tycks ha märkt att jag hade pinsamt fel i förra krönikan. Om busstiderna i anslutning till söndagens ankommande färjan från Oskarshamn. Den som jag kommer med. Jag skulle missa bussen med cirka fem minuter påstod jag.
Men det var på tok fel, för visst skulle jag hinna med! Det vill säga, om inte den aktuella eftermiddagsfärjan varit inställd just den här söndagen. Nu anländer jag istället med svinsena kvällsfärjan och jag har bilen med mig.