Det är okej så länge ingen blir kränkt
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Innan jag fick barn var jag en sån där tjej som brukade ägna decembernätterna åt att måla över HM:s reklam för underkläder som brukade pryda våra städer vid den tiden på året. Om detta utspelade sig här på ön, eller i någon av de stora städerna på fastlandet, som jag bott i, förtäljer inte historien.
Jag ångrar i alla fall inte mitt brott, för jag ser inget fel i det.
Jag är ju faktiskt inte bara mamma och människa utan även Ung kvinna. Och trots att vi unga kvinnor har allra minst makt i samhället så är det vi som exponeras allra mest. Oftast på väldigt löjliga, förnedrande och sexistiska sätt och helst införda så lite kläder som möjligt.
Jag hoppas att min dotter också blir en sån tonårstjej, som istället för att sitta hemma och räkna kalorier och glo på Top Model på tv, samlar kompisarna och drar ut på nätterna med nävarna fulla av målarfärg, tapetklister och affischer med vettiga budskap att klistra över de nakna modellerna på busshållsplatserna. Som reagerar, istället för att bara acceptera.
Och för att vara ännu mer provocerande ska jag vidare berätta att jag älskar graffiti. Jag förstår inte hur människor kan gå förbi reklamer med mer eller mindre nakna kvinnor i olika positioner varje dag utan att reagera, men om de råkar få syn på en färgglad målning, utan vare sig sexism eller objektifiering, ja, då blir det ett jäkla liv. Då pratas det om "besudling av det offentliga rummet" och "skadegörelse". Men vad är det egentligen som skadegör mest? Och det "offentliga rummet", är det inte vi som lever och verkar i det som bör få bestämma hur det ska prydas? I sådana fall bestämmer jag att jag vill ha vackra, färgglada målningar i mitt offentliga rum, hellre än sexistiska bilder som dagligen förlöjligar och objektifierar mitt kön och hellre än annan meningslös och hjärntvättande reklam. Om någon vill sätta upp kopior på Mona Lisa eller pryda staden med bilder på Elvis är okej för mig. Så länge ingen kränks av det.
En annan sak jag har funderat över är varför företagen som säljer kläder åt kvinnor, varje år i december, måste köra stora underklädeskampanjer. Det är ju så kallt vid den här tiden på året! Jag får rysningar över hela kroppen bara av att se reklamerna på tv med de hårlösa modellerna i de minimala underkläderna. Själv börjar jag instinktivt och aktivt att odla kroppshår när hösten sätter in, någon gång i oktober. Snart kallas jag för "hårbollen" i folkmun. Tur att jag inte är sambo med en sån där man som gillar hårlösa kvinnor, utan med en som förstår mitt behov av värme under vinterhalvåret.
Vi kvinnor uppmuntras i alla fall, genom dessa reklamer, att vara lite extra sexiga såhär runt jul. Det har jag också lite svårt att förstå, för vart kommer den tanken ifrån? Julen är väl knappast Samlagets högtid, utan snarare bristen på samlagets högtid? Josef fick ju faktiskt inte komma till skott.
Och bara för att ytterligare irritera alla medelålders män, som jag tror är målgruppen som allra mest har irriterat sig hittills, så måste jag fortsätta med en till liten tanke. Jag har nämligen märkt att det är äldre och medelålders män som, mer än någon annan grupp i samhället, vägrar släppa ordet "neger". Satt ensam på ett kafé och fikade häromdagen när två gubbar kom in och högljutt beställde varsin "negerboll" till kaffet. Och de tänkte minsann inte skämmas för att de kallade bakverket så heller, för så länge man säger "vitkål" och "vitspippa" så ska man minsann kunna säga "negerboll" också! Så det så!
Gubbarna lät så stolta på rösterna över att ha kommit på dessa "supersmarta" argument att jag bara ville ställa mig upp och skratta åt dem. Överseende. De verkade inte ha fått lära sig att i och med bland annat handeln av människor från Afrika till USA så förvandlades ordet "neger" till ett djupt kränkande ord. Något man kallade sina mänskliga ägodelar, slavarna, för.
Uppenbarligen finns ju en anledning till varför diskussionen om ordet "neger" har blossat upp och det är just på grund av att många mörkhyade människor känner sig kränkta av det ordet. Precis som en kvinna blir kränkt av att bli kallad för "hora" och som män blir kränkta av att bli kallade för "djur". Att människor känner sig kränkta av att bli kallade för något, räcker inte det som anledning att sluta använda det ordet?
Och så den där nya "logotyen" för Gotland. Jag fattar inte riktigt vad den föreställer! Är det en rauk eller är det muren eller är det rent av Gotlands lucia med sina ljus på skallen som bilden ska föreställa? Jag blir förvirrad. Kan vi inte bara ha en bild på en igelkott eller Tommy Wahlgren eller någonting?