Sedan förra krönikan har jag bland annat utsatts för tre tentor, ett flertal inlämningsuppgifter och några opponeringar, så gott om tid har det varit ont om. Inte mycket men några saker har även satts upp på det så kallade fritidskontot. Jag var på plats när allsvenska Gif Sundsvall tog emot det enda riktiga AIK. Det brukar bli målglatt när jag passerar vändkorsen till en fotbollsarena och denna gång var inget undantag. Matchen slutade 2-3 och på två höstmatcher är jag nu uppe i elva strutar. I tisdags kvalificerade jag sannolikt mig som aspirant till årets vandringspris då jag helt sonika gick till fel paketutlämnande bensinmack. Drygt två timmar höll jag på innan jag kommit både rätt och hem igen. Det som nu följer är närmast unikt och kommer förmodligen aldrig att återupprepas; det var en alldeles otroligt fantastiskt dramatisk Ryder Cup. Sport när den är som allra bäst!
Jag vet att jag inte alltid är som alla andra och innerst inne strävar jag inte heller att bli det. Därför bryr jag mig inte ett dugg om de gotländska framgångarna i körslaget. Nu har jag förvisso inte haft någon televisionsapparat på snart ett halvår men att jag med en sådan i min ägo skulle ägna detta trams någon som helst tid finns inte på kartan. Däremot har inte Facebookflödet som avhandlar tävlingen gått mig förbi. Alltifrån röstuppmaningar till att det mitt under brinnande sändning varit så spännande att folk kissat på sig har noterats. Nu senast syntes hårdrockarna mest. De flesta verkade överrens om att de tävlande körerna slaktade låt för låt. Jag har ingen aning hur det lät men i detta fall har jag inga som helst problem med att stå helt ovetande utanför de stora massornas lördagsunderhållning.
Eftersom jag aldrig tidigare dryftat detta med någon så vet jag inte om jag är helt världsunik, men jag har svårt att tro att gemene man går och funderar på hur förekomsten av "ligga" ser ut i offentliga sammanhang. Det var under Pearl Jams sagolika spelning i somras som tanken infann sig. Jag kunde liksom inte bli av med den utan funderingar på om det någon gång pökats i Globens utvisningsbås upptog mina tankar. Inte för att jag testat men jag är tämligen säker på att det har skett i någon av arenans loger. När jag var i London 1997 släppte Oasis ungefär samtidigt sitt tredje album, Be Here Now. Skivomslaget är rikt på rockhistoriska referenser där bland annat en vit Rolls Royce är nerkörd i en swimmingpool. En kväll hamnade jag på lokal och döm om min förvåning när jag upptäckte att den vita Oasis-bilen stod uppallad i lokalens inre bar. Förvåningen blev inte mindre när jag skulle titta närmare och samtidigt upptäckte att det under bilen låg ett älskande par.
Trippeln
? Soundtrack of Our Lives!
? Graveyard!
? Riddarna!
Konstaterandet
Som ansvarig var det ingalunda lätt att få ihop folk till postens korpgäng i början av 90-talet men det var ingenting mot hur Visby Ladies verkar ha det.