Det är inte klokt vad man är klok...
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
2008 är mitt år.
Det är det här året som ska bli det bästa nånsin.
Och jag känner på mig att det blir ditt år också.
Det var så oerhört skönt att komma igång med gympan igen efter juluppehållet, som för övrigt inte blev på långt när lika långt som mitt "sommaruppehåll" från gymmet. Där varade min sommar ända in i november tydligen...
Gympaterminen började med ett glädjepiller i storformat. Hade man kunnat samla in och spara all den glädje och energi som alstrades där, ja, då hade vi kunnat stänga av några vindkraftverk för resten av året.
En knökafull Sävehall där var och en hade ungefär en kvadratmeters utrymme, men det syntes inga sura miner utan tvärtom, bara skratt och massor av rörelseglädje.
Längst fram den helt fantastiska F&S-ledaren Marie Martelleur som satt ihop ett danspass med såväl moderna toner som afrikanska, dansband, rock, gospel och en liten dos frigörande dans som grädde på moset.
Oj, oj, vad det var skoj.
Den här veckan är det prova på veckor på många gym och gympaställen: passa på säger jag bara.
(Det är förresten ganska roligt att både redaktionschef Hammarlund och jag skriver så entusiastiskt om motion. Ingen av oss är direkt den mest slimmade på redaktionen. Men vi kan bli!)
Mitt nya motto är att bli kompis med min kropp istället för att försöka tvinga den att byta skepnad. Det tog 43 år men nu förstår jag att det är ganska korkat att kriga med nån man ändå är tvungen att släpa på intill döden.
Smart eller hur?
Och jag tycker aldrig om mig så mycket som när kommit igång med att röra på mig.
Istället för att se motionen som en väg till något, exempelvis si och så många kilon mindre, har jag bestämt mig för att det är motionen som är målet.
Det är inte klokt vad man är klok.
Men min poäng är att förmedla lite inspiration, för kan jag, då kan alla. Det är en sak som är säker.
I år är det skottår, då är det fullt tillåtet för kvinnor att fria.
Som sagt, det känns som att det är mitt år i år... :-)
Jag är ganska noga med att läsa avtal och instruktioner, väl införstådd med att man måste läsa igenom något man ska skriva under.
Men.
Hur tänker folk när de gör avtal och villkorstexter som är femtielva mil långa?
Antagligen tänker de att det orkar folk aldrig läsa igenom så då smyger vi in lite "fulöverenskommelser" så att kunden aldrig nånsin kan få rätt vid en eventuell tvist.
Och det är ju jäkligt smart tänkt för skriver jag på något jag inte har läst så får jag ju stå mitt kast.
Men ändå.
Instruktioner är nästan ännu värre.
Det står utförligt beskrivet om att man inte bör sänka ner sin nya dvd i vatten eller använda den som strykbräda. Bredvid finns pedagogiska bilder där man gjort ett stort kryss över när någon gör just detta och man vill bara skrika att: ja, jag fattar!
Men hur man får igång eländet det får man leta som en tok efter att hitta.
Det talas mycket om föräldraansvar i dessa tider, både nationellt och lokalt här på Gotland har det varit många uppmärksammade brottmål med ungdomar inblandade. Många tycker att det är föräldrarna som ska straffas, inte ungdomarna och det är ju en intressant tanke.
Hur länge gäller detta och gäller det även retroaktivt? För brott har ju ungdomar begått i alla tider och även de som är vuxna har ju en gång varit unga och har definitivt föräldrar som bör ställas till svars.
Många spyr också galla över "dagens curlingföräldrar" som "skämmer bort" och "förstör" sina barn. Nu har jag inga vetenskapliga belägg för detta påstående men jag påstår ändå att problemet med ungdomar som begår brott och misshandlar, inte är att de har fått för mycket support, uppmärksamhet och kärlek under sin uppväxt.
Jag är inte heller ett enda dugg förvånad att de som växer upp i dag lätt blir förvirrade och vilsna i sitt identitetssökande. Men vem ställer man till svars för den press och de budskap som det så diffusa "samhället" sprider?
Det afrikanska talesättet att det krävs en by för att fostra ett barn är otroligt vist och kan tolkas på flera sätt. Dels att ett barn behöver flera vuxna runt sig som förebilder, dels att barn påverkas av så mycket mer än bara föräldrarna.
Hur bra man än är att sätta gränser och ge sina barn kärlek så kan man inte bestämma att de ska bli välartade, trygga och aldrig göra dumma saker.
De flesta föräldrar gör trots allt så gott de kan.
För övrigt har jag nu varit helt nikotinfri i ett år: rökfri sedan 25 september 2004 och snusfri sedan 15 januari 2006.
Hurra.