Ebba Busch är känd för att skapa rubriker och spetsa till sina uttalanden. Vi minns hur hon manat till att polisen skulle skjuta skarpt på sin egen befolkning och viftat med en falukorv i radio. Nu gjorde hon sig lustig över arga feminister som ska ha sagt att mäns makt är konkret och att den krossar liv och frågade sig hur det blir för en 12-årig pojke som får höra att sådana som han krossar liv.
Hon avslutade med att säga att den typen av ideologi klarar sig sådana som hon, som lever i verkligheten, sig utan. Jag häpnade. Häpnade över berättelsen om hur det är feminister som beskrivs som problemet, häpnade över raljerandet och häpnade över förvanskandet av fakta. Häpnade över att en representant för sittande regering kan vara så nedlåtande och verklighetsfrånvänd år 2025. Och häpnade över hur långt bort från den egna regeringspolitiken hon verkade befinna sig.
För knappt en vecka sedan läste jag hur man på Solklintskolan i Slite fått nedslag av Skolinspektionen för bristande arbete med bland annat kränkande behandling. Hur lärare uppger att eleverna kränker varandra ”hela tiden” genom att använda rasistiska och sexistiska ord mot varandra. Lärare beskrev att anledningen till att de inte anmäler är att de skulle kunna skriva 15-20 anmälningar varje gång de befinner sig en kort stund i korridoren.
Andra grundskolor på ön delar problembild. Återkommande kränkningar, trakasserier och våld samt upprepade fall av sexuella ofredanden där killar bland annat skickat bilder på sitt kön till tjejer och med hjälp av AI skapat nakenbilder av klasskamrater som spridits. Det är den verklighet vi lever i. Det är den verklighet som unga på Gotland lever i. Det är knappast feministernas fel – tvärtom är det för lite jämställdhetsarbete som bidragit till att killar utsätter tjejer i skolan för sexuella kränkningar och att killar utsätter andra killar för våld och trakasserier. Det är inte en åsikt, det är fakta.
Politiken styr vår vardag. Den vardagen består just nu i att jämställdheten backar, att fler unga utsätts för sexuella kränkningar, att könsnormerna återigen blir trängre och att nästan 60 procent(!) av unga utsätts för våld i sin relation och det samtidigt som skolan under flera år tvingats spara. Att spara in på skolpersonal som ska ge eleverna anpassad undervisning, satsa på förebyggande arbete och ökad trygghet är det sämsta vi kan göra för att minska utsattheten. Ändå är det den verklighet vi lever i. Att då, som Ebba Busch förlöjliga faktumet att mäns makt är konkret och krossar liv – samtidigt som vi den senaste tiden kunnat läsa om en ung man som våldtagit och misshandlat sin flickvän i Klintehamn, om hur två män under samma natt, i samma kvarter, i Visby misshandlat sina flickvänner, om hur en äldre man på Fårö misstänks ha misshandlat sin sambo. Det handlar inte om en ideologi – det är kvinnors och flickors liv.
Att Ebba, en företrädare för den regering som under flera år nu inriktat sig på straffskärpningar och på vad de kallar att vända på perspektivet, nämligen att ta offrets perspektiv istället för förövarens verkar inte gälla kvinnor och flickor? Det är uppenbart viktigare att prata om det som Ebba menar sker, nämligen att 12-åriga pojkar får höra att de krossar liv i stället för att prata om det som faktiskt händer – att 12-åriga flickor redan blivit vana att kallas hora, fått lära sig att deras kroppar inte är deras och fått killars kön i mobilen eller krav på att visa sig nakna.
Det perspektivet vill alltså Ebba Busch inte prata om. Istället varnar hon för de feminister som uppviglar till ett påstått könskrig. Om Ebba ville hade hon kunnat se att det könskriget redan pågår i skolkorridorer och i hem överallt i Sverige, också runt om på vår ö. Välkommen till verkligheten Ebba.