Det är aldrig för sent att ge upp

Foto: Fotograf saknas!

Gotland2011-05-13 04:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Jag har ett längre tag känt att den här dagen kommit närmare och närmare men som den tjurskalle jag är har jag verkligen försökt att hålla ut så länge som möjligt. Nu går det inte längre och jag erkänner på direkten att det inte känns bra att behöva ge upp.

Varför det överhuvudtaget blev så här från början kan jag inte heller svara på. Kanske hade det att göra med hur en del i min omgivning förändrades av fenomenet och framförallt för att jag själv inte var så tidigt ute som jag helst hade velat vara. Det är lite av samma sak som med mig och Stieg Larsson-trilogin som jag inte har läst och sannolikt aldrig kommer att läsa. Skillnaden här är att jag nu ändrat mig.

Nåja, nu när jag väl bestämt mig för att ta steget ut ur garderoben känns det bra och vad passar bättre än att kungöra det hela i min egen krönika?

Innan jag berättar vad det handlar om tänkte jag delge er en liten historia som jag brukar tänka på när det där med att ändra sig kommer på tal. Händelsen, som är helt sann, utspelade sig när jag för typ tio år sedan höll till bakom disken i skivbutiken på det södra av innerstadens torg. In genom dörren stegade en kort mustaschprydd man i åldern 50+ (vi kan kalla honom Mr X) och med bestämda steg närmade han sig disken och ställde följande fråga:

- Har ni fått in Lasse Stefanz nya?

- Nej, den har vi tyvärr inte inne, svarade jag honom.

- Hmpf, den släpptes ju i måndags, fnös han tillbaka!

Jag skulle precis förklara för honom att vi inte brukade ta in dansbandsskivor när han avbröt mig med frågan:

- Har ni någonting med Hellakopetrarna då?

Så fort jag säkerställt att det verkligen var Hellacopters han menade började jag berätta för honom att vi hade fyra album inne när han plötsligt avslutade vårt samtal med orden:

- Jag tar allihopa!

Kontenta: Mr X åkte alltså från landet in till Visby för att inhandla Lasse Stefanz nya skiva men återvände istället hem med fyra Hellacoptersalbum, vilket på den tiden var komplett katalog.

Detta, är för mig ett tydligt exempel på att man faktiskt kan ändra sig.

Jo, och nu ligger det liksom till så här att jag från och med igår finns på Facebook så hör du av dig kanske vi kan bli vänner. Tjurskalle-Tinka är död, länge leve Facebook-Tinka!

Mr X heter givetvis något annat i verkligheten.

Läs mer om